Anna Gustafva Emerentia Lagerheim
Kön: K
Personinformation
Föddes: 1863 1 Döptes: Dog: 1903 1 Begravning: Dödsorsak:
Makar och barn
1. *Fredrik Johan Leth (2 Mar 1850 - ) 1 Äktenskap: 1887 1 Status: Barn: 1. Axel Nils Fredrik Leth (1890- ) (Född inom äktenskapet) 2. Signe Emma Fredrique Leth (1888- ) (Född inom äktenskapet)Levande
Kön: K
Makar och barn
1. LevandeAmalia Elisabeth Lake
Kön: K
Personinformation
Föddes: Döptes: Dog: Begravning: Dödsorsak:
Makar och barn
1. *Eric Nikolaus Ericson ( - ) 2 Äktenskap: Status: Barn: 1. Hilda Fredrika Ericson (1858-1929) 3 (Född inom äktenskapet)O. Fr. Lake
Kön: M
Personinformation
Föddes: Ung 1783 5 Döptes: Dog: Okänt Begravning: Dödsorsak:
Händelser• Han arbetade som Rådman, handlande. 6• Address: Mariestad.
Makar och barn
1. *Gustawa Agrell (11 Mar 1796 - Okänt) 7, 8 Äktenskap: 30 Dec 1824 - Vänersnäs, Vänersborgs kn, Älvsborgs län 6 Status:
Notiser
Äktenskapnotiser (Gustawa Agrell)
Lysning: 2 oktober 1824
Daniel Lalin
Kön: M
Personinformation
Föddes: Döptes: Dog: Begravning: Dödsorsak:
Händelser• Han arbetade som Brukspatron. 10
Makar och barn
1. *Ulrika Lovisa von Heland ( - ) 10 Äktenskap: Status: Barn: 1. Magdalena (Malin) Ulrika Lalin (1820-1844) 11 (Född inom äktenskapet)Magdalena (Malin) Ulrika Lalin
Kön: K
Personinformation
Föddes: 10 Feb 1820 - Berget, Ransäters Socken 10 Döptes: Dog: 22 Mar 1844 - Munkfors 10 Begravning: Dödsorsak:
Föräldrar
Far: Daniel Lalin ( - ) 10 Mor: Ulrika Lovisa von Heland ( - ) 10
Makar och barn
1. *Erik Georg Danielsson (13 Jul 1815 - 19 Jun 1881) 12, 10 Äktenskap: 4 Jun 1843 10 Status:Sophia Lamberg
Kön: K
Personinformation
Föddes: Döptes: Dog: Begravning: Dödsorsak:
Makar och barn
1. *Erik Nissen (1753 - 1816) 14, 15 Äktenskap: 23 Dec 1796 - Göteborg, Domkyrko fsg, Göteborgs och Bohus län 15 Status:Carl Vilhelm Lamé
Kön: M
Personinformation
Föddes: Döptes: Dog: Ung 1758 - Stoby 17 Begravning: Dödsorsak:
Händelser• Han arbetade som Trumpetare Vid N. Skånska Kav.Reg. 17• [HisHer] death inventory (Bouppt.) was made den 10 Jan 1758 i V. Göinge. 17 [Noter]
Makar och barn
1. *Margareta Nordbeck (28 Jun 1721 - 9 Jan 1803) 18, 19 Äktenskap: 24 Okt 1739 - Torrlösa fsg, Malmöhus län 20 Status:*Anna* Fredrica Lamm
Kön: K
Personinformation
Föddes: 19 Aug 1855 - Stockholm (Mosaiska) 22 Döptes: Dog: 5 Okt 1944 - Stockholm (Oscar Fredrik) 10 Begravning: Dödsorsak:
Makar och barn
1. *Ernst *Hugo* Geber (30 Aug 1853 - 10 Feb 1914) 23, 24 Äktenskap: 12 Feb 1878 - Stockholm (Mosaiska) 10 Status: Barn: 1. Magda Geber (1880- ) (Född inom äktenskapet)Levande
Kön: K
Makar och barn
1. LevandeHelena Lammera
Kön: K
Personinformation
Föddes: 1726 25 Döptes: Dog: 1770 25 Begravning: Dödsorsak:
Makar och barn
1. *Otto Otterdahl (1718 - 11 Mar 1780) 26, 27 Äktenskap: i Qvibille, Halland 25 Status:Gabriel Lammerus
Kön: M
Personinformation
Föddes: Före 22 Mar 1699 - Vallsjö Sn 29 Döptes: 22 Mar 1699 - Vallsjö Sn 29 Dog: 2 Sep 1742 - Ystad, S:t Petri, Malmöhus län 29 Begravning: Dödsorsak:
Händelser• Han arbetade som Regementspastor. 29• Han arbetade som Kyrkoherde i Ystads S:T Petri och Bjäresjö. 29
Makar och barn
1. *Beata von Möller (Före 14 Mar 1707 - 5 Jun 1771) 30, 31 Äktenskap: 3 Sep 1730 - Stockholm( Jakobi ) 31 Status:Anna Stina Landby
Kön: K
Personinformation
Föddes: 11 Mar 1808 - Välluv 32 Döptes: Dog: Begravning: Dödsorsak:
Föräldrar
Far: Klockare Simon J. Landby ( -Efter 1815) 33 Mor: Maria Christina Fries (1772- ) 34Christian Landby
Kön: M
Personinformation
Föddes: Döptes: Dog: Begravning: Dödsorsak:
Händelser• Han arbetade som Kyrkoherde i Brunnby i Brunnby, , Malmöhus län. 35
Makar och barn
1. *Botilda Catharina Sjöberg ( - ) 35 Äktenskap: Status: Barn: 1. Sofia Paulina Landby (1755-1796) 36Johannes Landby
Kön: M
Personinformation
Föddes: 12 Feb 1810 - Välluv 37 Döptes: Dog: Begravning: Dödsorsak:
Föräldrar
Far: Klockare Simon J. Landby ( -Efter 1815) 33 Mor: Maria Christina Fries (1772- ) 34
Källor
1. SSK13.
2. Knut Norborg, Göteborgs Stift 1885-1949 (Pro Caritate, Meijels Bokindustri, Halmstad 1949), Se svärson PIB.
3. Knut Norborg, Göteborgs Stift 1885-1949 (Pro Caritate, Meijels Bokindustri, Halmstad 1949), Se make PIB.
4. Giftermålsreg. SD-kod: 158001V11 Förs.: Vänersborg/P Vigda Period: 1792-1843 (Via Internet - Släktdata), Se makan. Innehåller även Vassända-Naglum och Väne-Ryr;%%Inkluderar reg. -V2; ; ;%%Antal: 2022 poster; ;
Läst av: Anna-Lisa Berglund, inmatat av: Thomas Olofsson, Annki Frisk och Mona Andersson, kontr. av: Yvonne Johansson och Anna-Lisa Berglund. Allt för Trollhättebygdens Släktf.fören. 1995-96.5. Giftermålsreg. SD-kod: 158001V11 Förs.: Vänersborg/P Vigda Period: 1792-1843 (Via Internet - Släktdata).
6. Giftermålsreg. SD-kod: 158001V11 Förs.: Vänersborg/P Vigda Period: 1792-1843 (Via Internet - Släktdata), Se makan.
7. Födelsereg. SD-kod: 158001F11 Förs Vänersborg/P Födda Period 1792-1819, 980724. Löpnr: 6030
Födelsedatum: 1796-03-11
Dopdatum: 1796-03-12
Kön: K
Förnamn: Gustawa
M titel: Handlande
M efternamn: Agrell
K förnamn: Hel.
K efternamn: Browal
K ålder: 40. Avser stads- och landsförsaml. Innehåller även Vassända-Naglum och Väne-Ryr. Antal: 3909 poster. Läst av Anna-Lisa Berglund, inmatat av: Yvette Hedlund, kontr. av: Anna-Lisa Berglund och Yvonne Johansson, allt för Trollhättebygdens Släktforskare 1996 .... Giftermålsreg. SD-kod: 158001V11 Förs.: Vänersborg/P Vigda Period: 1792-1843 (Via Internet - Släktdata), 13380; ; ;1824-12-30;1824-10-02;
Rådman, Handlande;O. Fr;Lake;Mariestad;Mariestad;
;Mams;Gustava;Agrell; ; ; ;O. Fr. 41 år, Gustava 28 år.
Hon är född i Wenersborg.8. Födelsereg. SD-kod: 158001F11 Förs Vänersborg/P Födda Period 1792-1819.
9. SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997). High
10. SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997).
11. SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Magdalena (Malin) Ulrika Lalin, f. 10 febr. 1820 å Berget, Ransäters socken, d. 22 mars 1844 å Munkfors, dotter till brukspatronen Daniel Lalin och Ulrika Lovisa von Heland.
12. SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Erik Georg Danielsson, f. 13 juli 1815 å Berga, Fellingsbro socken, d. 19 juni 1881 på Risberg, Norra Råda socken.
Föräldrar: regementskommissarien Daniel Fredrik (Uhr) Danielsson och Anna Elisabet Kindstrand. Elev vid Johannislunds friskola under Halleby säteri, Skärkinds socken, nov. 1821- hösten 1825 och i Norrköpings trivialskola ht. 1825-vt. 1830; brukselev vid Lilla Ålberga bruk i Kila socken, Södermanland, 12 dec. 1830 - 1834; lantbruksbokhållare vid Gammelstads herrgård i samma socken maj - nov. 1834; bruksbokhållare vid Spånga bruk i Västra Vingåkers socken nov. 1834 - 1836; elev vid Filipstads bergsskola 1 nov. 1836-9 sept. 1837. Bokhållare vid Uddeholmsverken okt. 1837; elev i smide (smidesmästare) därstädes med bostad vid Geijersholm sept. 1838; förvaltare vid Munkfors med en lön av 1,000 rdr 1 nov. 1840 - 1846; företog på Jernkontorets bekostnad en studieresa till Amerikas förenta stater, England och Frankrike 30 juli 1843 - 1844; egendomsdisponent vid Uddeholmsverken 1 nov. 1846; förste eller affärsdisponent därstädes 1 nov. 1855; erhöll 13 apr. 1881 på egen begäran avsked från disponentbefattningen från bruksårets utgång.
Gift 1) 4 juni 1843 med Magdalena (Malin) Ulrika Lalin, f.
10 febr. 1820 å Berget, Ransäters socken, d. 22 mars 1844 å Munkfors,
dotter till brukspatronen Daniel Lalin och Ulrika Lovisa von
Heland; 2) 13 juli 1848 i Hova med Kristina (Stina) Waern. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), D:s föräldrahem upplöstes tidigt på grund av ekonomiska svårigheter, vari hans fader invecklades, men icke desto mindre fick han tack vare understöd av släktingar åtnjuta skolundervisning till sitt femtonde år. Därefter måste han förtjäna sitt uppehälle som brukselev och lantbruksbokhållare. Bevarade anteckningar visa, att den begåvade ynglingen på egen hand fortsatte arbetet på sin utbildning; under ihärdiga självstudier sökte han bl. a. förkovra sig i språken, och hans läsning sträckte sig även till vitterheten (Atterbom, Almquist m. fl.). Vid tjuguett års ålder vann han inträde i Filipstads bergsskola och knöts omedelbart efter sin avgångsexamen 1837 till det stora företag, Uddeholmsbolaget, vilket han sedan skulle komma att utan avbrott tjäna till sin död och vars öden han slutligen ledde under ett avgörande skede i dess utveckling.
Vid denna tid ägdes Uddeholmsverken av ett bolag, huvudsakligen bestående av ättlingar till >Uddeholms andre grundläggare>, B. G. Geijer. Förste disponent var den framstående bruksmannen Jonas Waern, under vars ledning företaget upplevde en av sina glansperioder. Det vittnar gott om det förtroende, D. hastigt vann hos denne fordrande chef, att han redan efter ett år betroddes med uppsikten över smidet vid brukets stångjärnshammare. Sina förutsättningar för en ledande verksamhet vidgade han genom studieresor till de mellansvenska bruken (1839, 1840). Efter att ha avböjt ett hedrande anbud om anställning på Jernkontorets stat betroddes D. 1840 med förvaltningen av en av bolagets främsta egendomar, Munkfors’ ett decennium tidigare inköpta, nu i kraftig utveckling
stadda bruk. Ett par år senare ingick han förlovning. Sin fästmö, Malin Lalin, hade han lärt känna under en kurs i engelska i det Waernska hemmet, vari han deltagit. Det synes ha väckt ett visst uppseende, att den vackra, glada, firade brukspatronsdottern valde den allvarsamme, uppåtsträvande unge mannen. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), forts. Själv hade hon under deras tidigare bekantskap tecknat sin blivande fästman på följande sätt: >ansenligt lång, dito mörk, med ett allvarligt, manligt, även
intressant ansikte, vackra ögon, vacker panna! Han är i sällskap mycket tyst - dansar ej.> Över D:s och Malin Lalins korta kärleks-saga vilar ett vemodigt romantiskt skimmer. Deras bröllop firades på försommaren 1843. Sedan de blott en månad njutit >det högsta av jordlivets lycka>, måste D. anträda en studieresa till Amerika. Sin hustru fick han aldrig återse. Under hemresan möttes han i England av underrättelsen, att hon jämte en nyfödd son bortryckts av scharlakansfeber. Förlängda studier i England och Frankrike kunde ej skingra hans sorg. >Han reste ut en vacker yngling och är nu som en utmagrad gammal gubbe>, skrev svärmodern vid hans hemkomst.
Efter Amerikaresan blev D. snart egendomsdisponent, dvs. chefens närmaste man,
och efterträdde 1855 Waern - sedan 1848 hans svärfader - såsom förste disponent. Han inflyttade nu i disponentbostaden Risberg, där han förblev boende till sin död och som han återuppförde efter en eldsvåda 1864.
Under D:s E. G. Danielsson.
förvaltningstid modernisera- Fotografi.
des äganderättsförhållandena
till Uddeholmsverken, i det Uddeholms bolag, vars karaktär av släkt-stiftelse
småningom och särskilt genom en ny bolagsordning 1860
alltmer försvagats, år 1870 till det nybildade Uddeholms aktiebolag
överlät all sin lösa och fasta egendom. Förändringen var visserligen
så till vida av formell natur, som ledningen förblev oförändrad
och delägarna i de båda bolagen i huvudsak voro desamma, men
på grund av den allmänna konjunkturutvecklingen kom omorganisa-tionen
1870 att sammanfalla med ett skarpt markerat skiljemärke
mellan två perioder i Uddeholmsverkens historia.
Det bruksföretag, till vars ledare D. sålunda arbetade sig upp, bestod av en mångfald smärre verk och förfogade över en väldig areal, nära 200,000 tunnland, varav 164,000 tunnland skogsmark (1835). .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), De stora domänerna voro fördelade över vidsträckta områden utefter Klarälven och dess biflod Uvån. Av hänsyn till bränsle-försörjningen voro de olika verken förlagda långt från varandra. Malmen hämtades från östra Värmlands bergslagsdistrikt, där Uddeholmsverken hade rika gruvor och gruvandelar, främst i Tabergs-fältet. Ett stycke längre väster ut lågo masugnarna, fyra till antalet, sedan följde hammarverken, uppradade efter Uvån samt vid eller i grannskapet av Klarälven från Dalby socken i norr till Munkfors i söder. Tillsammans voro omkring 1840 tio stångjärnshammare i verksamhet, däribland Munkfors och Stjärnsfors (invid Uddeholm).
Tillverkningen bestod främst av s. k. tysksmide av traditionell typ. Vidare framställdes något gjutgods vid masugnarna, stål vid Munkfors och (från 1844) Stjärnsfors samt manufaktursmide vid Munkfors och Stjärnsfors. För bruksrörelsen obehövliga skogstillgångar tillgodogjordes genom försågning bl. a. vid Stjärnsfors och, framför allt, vid Munkfors, där virket från Klarälven uppsamlades. Bolagets
domäner hade sålunda sammangjutits till en enhetlig ekonomisk organisation, byggd på den gammalsvenska bruksrörelsens principer. Men påtagligt är, att företaget ej kunde förbli stående på denna ståndpunkt. Så snart nya kommunikationsmedel skapades, måste målet bli tillverkningens koncentrering och rörelsens ombildning till rationell stordrift. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Då D. började sin ingenjörsverksamhet i Uddeholmsverkens tjänst, stodo emellertid de tekniska problemen i intressets bränn-punkt. Avsättningen av det svenska järnet syntes hotat av revolutionerande uppfinningar. Stenkolsjärnet blev alltmer konkurrensdugligt, och i utlandet började järnet framställas i växlande sorteringar,
avpassade för speciella ändamål. Under 1830-talet hade i Sverige framgångsrika försök gjorts att omlägga tillverkningssättet efter engelskt mönster; föregångsmän vid införandet av >Lancashire-smidet>, som metoden kallades, voro G. Ekman på Lesjöfors och K. Fr. Waern på Baldersnäs. Till D:s första uppgifter hörde att följa
experiment med engelskt smide. Då han tillträdde förvaltartjänsten vid Munkfors, anställdes där en engelsk smed Houlder, säkerligen tillhörande en arbetarfamilj med detta namn, som genom K. Fr. Waern inkallats till Sverige. Försöken upptogos 1842-43 i större skala och med sådan framgång, att man under bruksåret 1844-45
i huvudsak övergick till det nya tillverkningssättet. Efter all sannolikhet har D. haft stor andel i genomförandet av denna viktiga reform.
I närmaste samband med nyss berörda förhållanden står D:s ovan omtalade, av Jernkontoret bekostade resa till Amerika, England och Frankrike. Avsättningen av det svenska järnet gick vid denna tid katastrofalt tillbaka i Amerika, och den kraftigt uppblomstrande amerikanska järnindustrien, som arbetade både med trä- och stenkol, erbjöd i tekniskt avseende särskilt mycket av intresse för en svensk ingenjör. Den även av trycket utgivna reseberättelse, som D. 1845 avgav till sin uppdragsgivare, är också huvudsakligen ägnad åt Amerika. Tyngdpunkten i framställningen ligger på det tekniska området, men D. försummar därför ej övriga
förhållanden av betydelse för det ekonomiska produktionsresultatet. Om framtida insatser varslar den starka uppmärksamhet, han ägnade åt kommunikationsmedlen. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Hans allmänna slutsats blev, att det svenska järnets framtid på exportmarknaden kunde räddas, men endast om man vaket tillgodogjorde sig de tekniska uppfinningarna och inriktade tillverkningen på hög kvalitet och en rikare
sortering, som smidigt anpassade sig efter marknadens skiftande behov.
Det program, D. i sin reseberättelse uppställt, blev vägledande för hans egen verksamhet. Tack vare dessa principer kunde Uddeholmsjärnet också bibehålla sin gamla ställning och vinna nya marknader. En direkt frukt av D:s studieresa var det otvivelaktigt, att han lyckades organisera en betydande försäljning i Amerika.
Den omsorg, som nedlades på tillverkningen, måste emellertid fördyra denna. Under högkonjunkturer, då även ordinärt järn vann lätt avsättning, kunde otvivelaktigt endast en viss karaktärsstyrka hos ledaren upprätthålla principen att även med uppoffringar söka uppnå endast den bästa möjliga kvalitet. En stark kvantitativ ökning av tillverkningen gynnades varken av en sådan politik eller av konjunkturerna. Stångjärnstillverkningen, som vid medlet av 1840-talet överskridit 15,000 skeppund, sprang väl vid 1850-talets högkonjunktur upp till det dubbla men stannade både före och efter denna exceptionella period vid avsevärt lägre belopp än det sistnämnda. Den omläggning av tillverkningen, som föranleddes
av bessemermetodens utveckling, inleddes efter någon tvekan genom uppförandet av en bessemerugn vid Gustavsfors 1871-72. Även försök med martinprocessen började ungefär samtidigt (1869) och utföllo så gynnsamt, att tillverkningen av martinmetall redan vid mitten av 1870-talet blivit >en huvudsak> vid sidan av det äldre träkolssmidet. Manufaktursmidet och gjutgodstillverkningen kunde på grund av det dåliga avsättningsläget före skapandet av nya
kommunikationsmedel ej nå någon större omfattning. Viktigare var stålberedningen, som befrämjades genom tekniska förbättringar (valsverk vid Munkfors 1856, sågspånsugnar från 1860). .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Bolagets andra huvudprodukt var trävaror. Mot slutet av det skede, som här sysselsätter oss, nådde denna tillverkningsgren i betydelse nästan upp till järnframställningen. Bakom detta resultat låg ett målmedvetet arbete på flottledernas upprensning, skogsarealens utvidgning genom köp och arrenden samt skogsskötselns förbättring; åren 1835-80 torde arealen ha ökats med omkring
hälften. Då Waern 1855 avgick från disponentbefattningen, hade den starka utvecklingen av bolagets trävarurörelse föranlett anläggandet av ett nytt sågverk, Skoghall, vid Klarälvens mynning. Skogsbruket och sågningen hade av Waern omfattats med det största intresse, och D. fullföljde, vad svärfadern begynt. Ofta genomströvade han under milsvida vandringar bolagets skogar. Efter en
>beredningshuggning>, vilken genomfördes på tjugu år, kunde man slutligen under 1860-talet fastställa en systematisk trakthuggningsplan för hela domänen, utarbetad av en bekant skogsman, L. V. Obbarius. Även på jordbrukets område anknöt D. till uppslag och strävanden, som utgått från Jonas Waern. Denna gren av bolagets verksamhet hade städse varit föremål för Waerns synnerliga omvårdnad, och D. delade hans uppfattning om dess betydelse. För bruket var det också av största vikt att öka fodertillgången och nedbringa det tyngande spannmålsförlaget genom ökade egna skördar. Sistnämnda skäl talade jämväl för att på alla sätt uppmuntra bolagets underhavande att med omsorg sköta sina gårdar.
Här gjorde sig likväl också ett annat motiv gällande, den patriarkaliskt-humanitära omvårdnad om de underhavande, som hörde till bolagets traditioner. Vid olika tillfällen har D. givit uttryck åt åsikten, att jordbruket som binäring är av största betydelse för arbetarnas ekonomi och moral (se t. ex. borgarståndets protokoll 6 dec. 1856), och han sökte också i vad på honom ankom omsätta denna mening i handling. Av andra sociala frågor lågo folknykterheten och folkundervisningen honom varmt om hjärtat. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Överhuvud torde det kunna sägas, att han kände ett verkligt personligt ansvar för den stora befolkning, som direkt hade sin utkomst av bruket och som under hans tid mer än fördubblades (från c:a 5,000 omkring 1840 till över 10,000 1870).
I Uddeholms historia under skedet före 1870 var det framför allt försäljningen och finansieringen, som förebådade en ny tid. Ovan har redan talats om öppnandet av nya marknader. Därmed sammanhängde, att man ej lika uteslutande som tidigare litade till de göteborgska handelshusens förmedling utan även anknöt direkta
förbindelser. För att vårda och utvidga dessa företog D. upprepade utländska resor. Finansieringen karakteriserades framför allt av ett allt målmedvetnare utnyttjande av det framväxande moderna kreditväsendet. I samband därmed steg bolagets skuldsättning, som dock förblev obetydlig i förhållande till dess tillgångar; under 1860-talet uppgick den till c:a 2 millioner rdr. Till en ej obetydlig del härrörde skuldsättningen från det oavlåtliga arbete på kommunikationsmedlens förbättrande, som Uddeholmsverkens läge och brukens splittrade lokalisering nödvändiggjorde. Man ingick nu i hästjärnvägarnas eller de s. k. rallvägarnas
period. De segelbara vattendragen sammanbundos med spår för vagnar, vilka med sin last togos ombord på med skenor belagda pråmar. Viktigast var att förbättra utfartsvägen, där särskilt Klarälvens vattenfall vid Deje och Forshaga utgjorde svåra hinder. Fallen kringgingos genom kombinerade kanal- och järnvägsanläggningar, vilka efter många svårigheter och finansiella bekymmer
fullbordades 1865. Företaget, som till stor del bekostats av Uddeholm, hade då under mer än ett decennium varit föremål för D:s omtanke och ivriga bemödanden. Stora summor nedlades även på förbindelselederna mellan de särskilda verken. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Mera genomgripande skulle dock följderna bli för hela verk-samheten,
när de verkliga järnvägarna kommo. Då nordvästra stam-banan
skulle byggas, förordade D. jämte många meningsfränder
bland bruksindustriens män dess framdragande längre in i provinsen
i stället för genom Karlstad. Riksdagen 1865—66 valde emellertid
det senare alternativet, och bruksdistriktens utfartsfråga fick kort
därpå genom Bergslagsbanan en rationell lösning. Vid denna järn-vägs
tillkomst spelade D. en betydande roll. På våren 1870 inträdde
han i en kommission, som skulle undersöka möjligheten att realisera
det först väckta förslaget om en järnväg från Falun till en liten
hamn vid Bohuslänskusten, Krossekärr. Snart nog framträdde emel-lertid
en opposition, som hävdade, att Göteborg var banans natur-liga
ändpunkt, och denna mening genomdrevs på hösten 1871 av
en grupp inom intressenternas krets, till vars inflytelserikare med-lemmar
D. hörde. Även under byggnadsperioden nedlade denne ett
betydande arbete i det stora företagets tjänst och bidrog därjämte
verksamt till Uddeholms stora insatser i dess finansiering.
Ej mindre viktigt var det emellertid att tillgodose de lokala
förbindelserna. Efter upprepade överläggningar och skiftande för-slag
beslöt bolagsstämman 1873 att för verkens eget behov i olika
etapper anlägga smalspåriga järnvägar mellan Taberg och Klar-älven.
Redan följamde år kunde malmtransporterna börja, och år
1877 öppnades linjerna för allmän trafik. Kort därpå (1880) bil-dades
för järnvägarnas förvaltning Nordmark—Klarälvens järnvägs-aktiebolag,
i vilket Uddeholm ägde alla aktierna. Det nya bolaget
övertog snart driften å Filipstads norra bergslags järnväg, vilken
samtidigt under Uddeholmsbolagets medverkan byggts som ett
självständigt företag. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Sedermera har man fortsatt på samma väg, i det att även efter D:s tid administrationen av nytillkommande
bandelar, däribland den så länge eftersträvade utfartsvägen till
Vänern, överlämnats till Nordmarks-Klarälvens järnvägsaktiebolag.
Järnvägsbygget från Taberg öppnade en möjlighet att förlägga
Uddeholmsverkens malmförädling vida mer centralt än förr. En
direkt följd härav var den sista stora nydaningen under D:s tid,
anläggandet av Hagfors järnverk med väldiga masugnar, bessemer-verk,
gjuteri och mekanisk verkstad. Beslut därom fattades av
1873 års bolagsstämma samtidigt med beslutet om järnvägsbygget,
och båda arbetena fullföljdes parallellt. Den första masugnen vid
Hagfors påblåstes 1878. Därmed var 1873 års stora nyanläggnings-plan
genomförd och förutsättningen för rörelsens modernisering
skapad, även om tillverkningens slutliga koncentrering (till Munk-fors
och Hagfors) tillhör ett senare skede. Att nå målet hade
emellertid kostat bekymmer och uppoffringar, som ej från början
kunnat förutses. Anledningen härtill var konjunkturutvecklingen. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Bakgrunden till de djärva besluten vid 1873 års bolagsstämma
var det börjande 1870-talets lysande högkonjunktur. Redan 1874
avlöstes dock de goda tiderna av den svårartade depression, som
först 1878—79 nådde sin botten. Det säger sig självt, att de stora
nyanläggningarna måste finansieras genom lån, och bolagets skuld-summa
steg också under det närmaste decenniet från omkring två
och en halv million 1870 till c:a tio millioner. I och för sig över-skred
denna skuldsättning icke försiktighetens gränser, men under
rådande konjunkturer blev det finansiella trycket oerhört hårt.
Därom vittnar bl. a. en bevarad brevväxling mellan D. och hans
svåger Ivar Waern, delägare i firman L. G. Bratt & co, Uddeholms-verkens
viktigaste Göteborgsförbindelse. Trots alla svårigheter
visade dock bolagets rörelse intet år förlust, och endast ett år, 1879,
måste utdelningen till aktieägarna alldeles inställas. Kraftprovet att
rida ut lågkonjunkturen och under denna genomföra nyanlägg-ningarna
blev D:s sista och kanske främsta insats i Uddeholms-verkens
tjänst. År 1879 bröts hans förut starka hälsa av en svår
sjukdom. En förbättring inträdde visserligen, som gjorde det möjligt
för honom att ännu en tid bibehålla förste disponentbefattningen,
men 1881 såg han sig nödsakad att begära avsked, ehuru han
avled, innan han hunnit lämna sin tjänst. Några år senare (1884)
drog sig hans närmaste man och medhjälpare under hela chefs-tiden,
den framstående egendomsdisponenten E. Holmberg, tillbaka,
Personskiftet blev sålunda fullständigt men ej så systemskiftet.
Det har framhållits, att den följande utvecklingen i mycket endast
är konsekvensen av >1870-talets storslaget uttänkta och stor-artat
genomförda planer för egendomens mångsidiga förbättring> (Almquist). .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Det allmänintresse, som framträdde redan i D:s förhållande
till bolagets underhavande, manifesterade sig även i en vidare
verksamhetskrets. Tidigt synes han sålunda ha blivit en inflytelserik
ledamot av hushållningssällskapet, i vars stadgerevision han sedermera (1863—65) kom att taga en mycket verksam del. Ett särskilt
intresse ägnade D. åt förhållandena i norra Värmlands avskilda
och karga bygder, där Uddeholmsbolaget redan genom sina
stora besittningar hade villigt erkända förpliktelser. År 1851 in-träffade
en missväxt, som medförde hungersnöd i stora delar av
Värmland. På olika sätt deltog D. i arbetet på nödens lindrande.
Han krävde brännvinsbränningsförbud, ordnade soppkokning och
utdelning av poletter samt medverkade vid organiserandet av nöd-hjälpsarbeten
genom s. k. >arbetsinrättningar>. Till dessa anslogos
penningmedel, som insamlades till de nödställdas hjälp. Avsikten
var att för kommande behov fondera kapitalet under namn av >1852
års gåvomedel>, en fråga, åt vilken D. jämväl senare (1860—63)
ägnade uppmärksamhet i hushållningssällskapet och landstinget.
Även på andra vägar ville man förhjälpa de hemsökta bygderna
till självhjälp. Hushållningssällskapet strävade sålunda att genom
lokala organisationer få befolkningen med i det aktiva arbetet för
jordbruksnäringens höjande. Redan 1854 deltog D. i utarbetandet av
>regler för hushållsnämndemän> i Nedre Älvdalen. Sedan linjerna
för detta lokala arbete uppdragits genom hushållningssällskapets
nya stadgar 1865, i vilkas utarbetande D. deltog, organiserade han
1868 Nedre Älvdals hushållsgille och nedlade därpå ett intresserat
arbete i dess tjänst, bl. a. vid anordnandet av möten med diskus-sioner,
tävlingsplöjningar, kreaturspremieringar osv. Under det
svåra missväxtåret 1868 var D. ledamot av en av landstinget till-satt
nödhjälpskommitté. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), År 1856 invaldes D. som representant för bruksägarna i borgar-ståndet.
Även som riksdagsman blev han mycket verksam; hans
talrika anföranden äro klara, sakliga, ibland utredande inlägg i
frågor av merendels praktiskt intresse. D:s allmänna hållning var
moderat regeringsvänlig. I de ekonomiska frågor, som dominerade
riksdagen, företrädde han en principiell liberalism, som dock villigt
anpassades efter det praktiska livets krav; så fann han ett stats-ingripande
till näringarnas understod >fullkomligt i sin ordning>
under 1857 års kris. Den största uppmärksamheten ägnade han åt
penningfrågor. Han satt i bankoutskottet och förde gärna dess
talan i allt, som kunde befrämja kreditväsendets utveckling.
Trots den verksamhetslust, D. ådagalade under riksdagen,
återvände han ej dit. Själv skrev han vid ett senare tillfälle till en
riksdagskamrat: >Jag är mer än glad att ej behöva vara med i
striderna, för vilka jag ej passar.> Med odelat intresse ägnade han
sig däremot åt hemortens allmänna angelägenheter. I borgarståndet
hade han med iver understött riksdagens bekanta initiativ till upprättandet av landsting och ordnandet av kommunalväsendet.
När reformen sedan genomfördes, hörde D. till en grupp intres-serade,
som 1863 föranledde sammankallandet av ett förberedande
möte för överläggning om det stundande landstingets uppgifter.
Vid detta möte, som för övrigt företrädesvis ägnade uppmärksamhet
åt nöden i norra Värmland, satt han som ordförande och intog
sedan en framskjuten ställning i landstinget, slutligen som dess
ordförande. Även i brukssocieteten och Jernkontoret nådde D. tack
vare sin ställning och sina personliga insatser betydande inflytande.
Antecknas bör även, att D. var en av stödjepelarna i Värmländska
bergsmannaföreningen, till vars stiftare han hörde. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), D. ånjöt anseende som framstående metallurg och bevarade
alltid trots sin krävande praktiska verksamhet intresset för sitt
yrkes teoretiska sida; även under sina mest arbetstyngda år
sysslade han gärna någon gång med sin mineralsamling. Hans
affärsblick var skarp, och hans livsverk röjer förmåga att se, när
uppfinningar och förbättringar mognat för praktiken, även om till
sist >nyare tiders framsteg gingo något fortare, än hans av åldern
tryckta sinne ibland fann lämpligt>. Utmärkande drag hos honom
voro hans tankes klarhet och >det medlande och försonande prak-tiska
förståndet> i hans verksamhet. En mogen eftertanke, som
ibland före avgörandet kunde tydas som långsamhet, komplette-rades
av en ovanlig kraft, målmedvetenhet och uthållighet i verk-ställandet.
Hans minnesanteckningar vittna om outtröttlig flit,
verksamhetslust och en pliktkänsla, som sträckte sig från det
största till kontorsarbetets småsysslor. Med ett >i hög grad till-talande,
intagande och behagligt yttre> förenade sig >själens adel>
och >karaktärens renhet och fasthet>. En varmt religiös livsupp-fattning
framträder redan i hans breväxling med Malin Lalin och
utvecklades i allvarlig riktning under inflytande av hans andra
hustru, Stina Waern, vilken mottagit starka pietistiska intryck av
Cecilia Fryxell och delade sin mans humanitära och sociala intressen.
— Bland D:s efterlämnade papper, som förvaras hos hans son
ingenjör J. V. Danielson, märkas särskilt hans här ofta åberopade
almanackor och >dagliga anteckningar>, som taga sin början 1830
(med en återblick på D:s barndom). De innehålla dag för dag en
redovisning i stort och smått av hans arbete, resor, sammanträff-fanden
och dylikt, ehuru blott i form av ytterst summariska notiser. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Tryckt arbete: Anteckningar om Norra Amerikas fri-staters jerntillverk-ning
samt handel med jern- och stålvaror. Sthm 1845. (l), 96 s. [därav s.
92—96 Tillägg, med afseende på några metallurgiska nordamerikanska effec-ters
kemiska undersökning, af L. F. Svanberg].
Källor: Meddelanden av ingenjör J. V. Danielsson, Filipstad, och fröken
Anna Danielson, Stockholm; D:s ovan anf. papper. — Nekrolog i Filipstads
tidning 1881 samt Minnesord av bergmästaren A. Sjögren (Wermländska
bergsmannaföreningens annaler, 1882); Borgarståndets prot. 1856—58; sty-relse-
och revisionsberättelser samt annat tryck rörande Uddeholms bolag
(kapsel, KB). — J. A. Almquist, Uddeholmsverken (1899); Th. Andersson,
Värmlands läns kungl. hushållningssällskaps historia 1803—1903 (1903);
Bergslagernas jernvägsaktiebolag 1872—1899 (1900); Lotten Dahlgren, Ran-säter
(1923); dens., Ur Ransäters familjearkiv (1923); Anna Danielson, Fru
Christina Danielson, född Waern (Karlstads stifts julbok, 1924); dens., E. G.
Danielson, Uddeholm. Ungdomshistoria och första mannaålder (ibid., 1926);
J. Furuskog, De värmländska järnbruksbygderna (1929); R. Geijer, Udde-holms
bolag 1746—1896 (1896); J. A. Leffler, Lancashiresmidets införande i
Sverige (En bergsbok, 1921); Statens järnvägar, 2 (1906); Svenska järnvägs-föreningen
1876—1926, 2 (1926); Elisabeth Waern-Bugge, En gammal herr-gård.
Baldersnäs (1920); K. Winge, Värmländska bergsmannaföreningen 1849
—1924 (Värmländska bergsmannafören. annaler, 1924). B. BOËTHIUS.13. Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, Weibull, Carl Gustaf (Gbg 1915), se maken. Utdrag ur Gbgs Domkyrkoförsamlings födelsebok 1762-1790 och ur Göteborgs Kristine församlings födelsebok 1775-1790 .... Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, Weibull, Carl Gustaf (Gbg 1915), 33. trolig Qvinnofadder till Niclas Oterdahl, se denne
dito för Anna Sophia Lamberg f 19/8 1763
dito för Margareta Christina Arfwidsson 1766 1/6. .... Göteborg Domkyrko Födelse och dopböcker 1762-1780, genline. trolig qsf på Niclas Oterdahls dop 15 mars 1763.14. Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, Weibull, Carl Gustaf (Gbg 1915), 21. Erik Nissen, son till föregående (JHN), f omkr 1753; styrman, senre kapten i ostind. komp., d 1816. - Gift 1:o med Christina Petersson, f omkr 1766, d i Gbgs Kristine förs. 1787 21/10, 21 år gammal; 2:o 1796 23/12 i Gbg med Sophia Lamberg. Se domkyrkoförs. födelsebok 1773 28/11.
15. Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, Weibull, Carl Gustaf (Gbg 1915), se namnet.
16. Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Margareta, f. I T. 1721 28/6, död i Kvidinge 1803 9/1, g. i T. 1739 24/10 m. trumpetaren vid Norra skånska kav.-reg- Carl Wilhelm Lamé, död i Stoby, bouppt. V. Göinge 1758 10/1. -
. .... SVAR, Kyrkböcker, Torrlösa, C:2 1/10. 1739
Dom. 15te E. Trinitat. liustes första gång för ...vid norra Skånska Cavalleriregementet wid ÖferstLieutnant Compagnie...Carl Wilhelm Lamé som jungfrun...dygdesam Margareta Nordbeck ad confirmerades...söndagen 3ne gånger i rad och wigdes...sönd. i ...17. Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), se LN not.
18. Church of Latter Day Saints, FamilySearch Internet Site, Event(s):
Birth: 28 Jun 1721, Torrlosa, Malmohus, Sweden
Death: 9 Jan 1803, Kvidinge, Kristianstad, Sweden
Parents:
Father: Lars Isaksson NORDBECK (AFN: 1KV6-5XC)
Mother: Gertrud Regina VON BRAUN (AFN: 1KV6-61X)
Marriage(s):
Spouse: Carl Vilhelm LAME (AFN: 1KV6-587)
Marriage: 24 Oct 1739
, Torrlosa, Malmohus, Sweden. .... SVAR, Kyrkböcker, Torrlösa, C:1 3/5. 1721
Onsdagen den 28 Junii blef kyrkoherdens ... Nordbäcks lilla doter Margareta född, döpt 1 Julii... .... SVAR, Kyrkböcker, Torrlösa, C:2 1/10. 1739
Dom. 15te E. Trinitat. liustes första gång för ...vid norra Skånska Cavalleriregementet wid ÖferstLieutnant Compagnie...Carl Wilhelm Lamé som jungfrun...dygdesam Margareta Nordbeck ad confirmerades...söndagen 3ne gånger i rad och wigdes...sönd. i ...19. Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Margareta, f. I T. 1721 28/6, död i Kvidinge 1803 9/1, g. i T. 1739 24/10 m. trumpetaren vid Norra skånska kav.-reg- Carl Wilhelm Lamé, död i Stoby, bouppt. V. Göinge 1758 10/1. -
. .... Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), se Lars Nordbeck not.20. Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Margareta, f. I T. 1721 28/6, död i Kvidinge 1803 9/1, g. i T. 1739 24/10 m. trumpetaren vid Norra skånska kav.-reg- Carl Wilhelm Lamé, död i Stoby, bouppt. V. Göinge 1758 10/1. -
. .... SVAR, Kyrkböcker, Torrlösa, genline. nr 1388.22.103700
Torrlösa, lysning, vigda 1730-18
s. 10
1739
Det lyste .......för...........R.............C...............
Carl Wilhelm Lamé...Cavalleri Regemente.............
Jungfru Margareta Nordbeck continuans Rans (?). Svårläst handstil, mycket ljus text, ant. bläcket nedbrutet av ålder eller också för ljust vid micrfilming. Det mesta oläsbart. MH.21. SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), G 12 febr 1878 i Sthlm (Mosaiska) m Anna Fredrica Lamm, f 19 aug 1855 där (ibid), d. 5 okt 1944 där (Osc), dtr till grosshandl Martin Oscar L o Henriette Meyerson.
22. SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Göteborgare 1923.
23. SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), 1 Geber, Ernst Hugo, f 30 aug 1853 i Norrköping, d. 10 febr 1914 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: grosshandl Julius G o Hilda Philipson. Mogenhetsex vid Sthlms Lyceum 1872, anställd i J Seligmanns bokhandel där 1872-77, kompanjon i dennes bokförläggarfirma 1878, övertog förlaget o startade Hugo Gebers förlag 1887. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Hugo G tillhörde en judisk släkt. Hans farfar hade kommit från Berlin via Danmark till Gbg, där han drev diversehandel från 1812. - Då Joseph Seligmanns förlag, där G från 1872 var anställd, började sakna tillräckligt rörelsekapital, inträdde G 1878 som delägare, varvid firman antog namnet Jos Seligmann & Co. De båda kompanjonernas olika skaplynne och nödvändigheten för G att satsa allt mer pengar i företaget ledde till en separation. Från 1 jan 1887 övertog G det upplösta bolagets fordringar och skulder och fortsatte förlagsverksamheten under sitt eget namn. Vid schismen inom Sv bokförläggareföreningen 1887 utträdde G ur denna och blev styrelseledamot i Nya bokförläggareföreningen. Firman återinträdde dock 1906 i Sv bokförläggareföreningen. G var en förläggare med vida intressen. I motsats till Seligmann var han en skicklig affarsmän, som snart lärde sig att en förläggares tillvaro bestod av ständiga risktaganden. För en man med G:s uppenbarligen försiktiga läggning innebar detta, att han gick miste om en del nya författare. Därtill kom att G, som skildras som en typisk representant för den oscariska tiden, var ytterst rädd för att förlagets böcker skulle innehålla något som kunde verka stötande. Då ju modern litteratur ofta är ett forum för framförande av nya radikala idéer, begränsade G:s försiktighet förlagets litterära utgivning. förbindelsen med August Strindberg var i detta fall typisk. Under samarbetstiden med Seligmann hade Strindberg utgivit ett flertal arbeten på förlaget, såsom >Röda rummet>, >Gillets hemlighet> och >Gamla Stockholm> (i samarbete med Claës Lundin). Strindberg betraktade under många år förlaget som >sitt>, utgav där sina >Samlade dramatiska arbeten> m m men blev refuserad, när han ville erbjuda >Svarta fanor>, >Samlade romaner och berättelser> och >Tre kammarspel>. Då tröttnade Strindberg, som 1905 skrev till G, att han fått >intrycket att Du var skrämd för mina skriverier och icke var angelägen>. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Då tröttnade Strindberg, som 1905 skrev till G, att han fått >intrycket att Du var skrämd för mina skriverier och icke var angelägen>. Snoilsky, Wirsén och Wennerberg passade onekligen bättre till G:s läggning. En hel del mera >ofarliga> författare sökte sig till förlaget, som hade stora succéer med humorister som Dan (Bergman) och Sigurd (Hedenstierna). G:s huvudinsats inom förlagsvärlden var dock facklitteraturen, där många av tidens berömda vetenskapsmän på skilda områden populariserade sina ämnen, såsom Henrik Schück, Karl Warburg, Svante Arrhenius, Gustaf Cassel, Nathan Söderblom, Gustaf Steffen, Georg Nordensvan, Rudolf Kjellén och The Svedberg. G var en vänsäll man, som levde helt för sin familj och sitt arbete. Det har sagts om honom, att han förenade sin judiska börd med en stark känsla för Sverige och det svenska, och han arbetade målmedvetet på sitt förlags förkovran som ett kulturellt företag.
Brev till G i firmans arkiv. Brev från honom till Rob Haglund (12 st, 1887-95), Viktor Rydberg (10 st, 1888-95) o frih Annie Åkerhielm (130 st. 1898-1913) m fl i KB samt strödda brev i UUB.
Källor o litt: K O Bonnier, Bonniers, 5 (1956); A Hirsch, Minnen som dröjt kvar (1953); M Ivarsson o A Brody, Sv-judiska pionjärer o stamfäder (1956); H Küntzel, Ett förlagsjubileum. Några minnesanteckn:r med anledn av H G:s Förlag ab:s sjuttiofem-åriga verksamhet (1954); S Rinman, Studier i sv bokhandel (1951); Väd 1914.
Hans Küntzel.24. Göteborgare 1923. Enkel biografisk publikation. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997).
25. Carl Sjöström, Göteborgs nation i Lund 1669-1906
Biografiska och genealogiska antecknigar jemte historik (Lund 1907), 1735
630 Otto Otterdahl,
Gift i Qvibille med Helena Lammera (f 1726, död 1770)
.26. Carl Sjöström, Göteborgs nation i Lund 1669-1906
Biografiska och genealogiska antecknigar jemte historik (Lund 1907), 1735
630 Otto Otterdahl, son af häradsskrivaren Andreas O. (död 1764) och Christina Jonsdotter Römmer (död 1761), f i Halland 1718, gick 3 år på Göteborgs gymnasium, stud i Lund till 1738, biträdde sin far i tjensten till 1742, skrivare vid landskansliet i Halmstad 1742, mantalskommissarie i Södra Halland 4/10 1750; bodde 1767 på Gårdstorp i Qvibille sn; död derstädes 11/3 1780.
Brorson till 414.
Gift i Qvibille med Helena Lammera (f 1726, död 1770).27. Carl Sjöström, Göteborgs nation i Lund 1669-1906
Biografiska och genealogiska antecknigar jemte historik (Lund 1907).28. Släkthistoriskt Forum, Se hustru BvM. Organ för Sveriges Släktforskarförbund
29. Släkthistoriskt Forum, Se hustru BvM.
30. Släkthistoriskt Forum, nr 4/98, sid 5. En kortlivad adlig ätt
En artikel ur Släkthistoriskt Forum
Adliga ätten Möllerstierna nr 1549 i ny belysning. Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum, en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år.
Av Pontus Möller
Denna ganska kortlivade ätt härstammar från Daniel Möller, som enligt Elgenstierna var bördig från Lübeck och borgmästare i Nyen. Detta stämmer inte riktigt. Enligt Torsten Hartman, Borgå stads historia I, Borgå 1906, s 192, utnämndes fordom licentförvaltaren i Nyen D M på landshövdingens rekommendation till borgmästare i Borgå 1658. Han företrädde staden vid två riksdagar, men bidrog tydligen föga till dess och mänsklighetens förkovran, ty han blev 1663 jämte samtliga rådmän på borgerskapets bestämda yrkande av överheten avsatt.
År 1666 inskrevs hans son Daniel Danielis Möller som student i Åbo enligt Nyländska avdelningens matrikel 1640-1868 (Helsingfors 1911, s 13). Fadern kallas borgmästare från Finland, då hans begravning i Nikolai bokfördes 1676 2/5. Hans änka Anna Woetz (Woitz) dog 1695, själaringning 10/6 och begravning 14/7, bokförda i Nikolai församling. I Tyska församlingens räkenskaper, där hon även är omnämnd 1695 10/6, kallas hon Anna Vogt. Makarna hade förutom sonen Daniel döttrarna Maria och Helena, båda döda 1710, själaringning för den förra 24/5 och för den senare 5/6. Släktskapen är helt klarlagd genom uppgiften att gravöppning för dessa båda betalades av brodern inspektor Möller. Helena kallas i Tyska församlingens räkenskaper von Möller. Kan även ”wohlgeb. jungfrau” Möller, som begrovs 1709 25/1 i Tyska, ha varit en syster? Monsieur Möller på postkontoret har betalt gravöppning i Nikolai för en släkting 1684 17/9. Han skrivs ibland även von Möller, t ex i mtl Stadens västra 1711 (s 73) ”Ståndspersohn: Påstmästaren H. Daniel von Möller med des Familia”. Vad som ligger bakom denna adelspretention är tills vidare okänt. Något sköldebrev, som kunde lämnat upplysningar härom, finns inte.
Ernst Grape skriver i sin utmärkta biografi över postmästare Möller i Postkontor och postmästare (Stockholm 1951, s 469 f), att han genom testamente 1675 19/2 efter en moster fick ärva ”krogen på den Ivangorådska sidan vid staden Narven”. På krogen med vidhängande rättighet fick han genom kungl. brev 1684 16/9 konfirmation för sig och sina efterkommande. Möller kallas vid denna tid kanslist, tituleras 1684-89 post(hus)sekreterare och var 1688 postinspektör i Uppland (Nils Forssell, Svenska postväsendets historia I, Sthlm 1936, s 127). Han erhöll fullmakt som postmästare i Stockholm 1706 10/1. Sysslan var inte inbringande. 1715 meddelas att Möller på grund av sin stora familj befann sig i utblottat tillstånd. Han hade haft 16 barn, av vilka 10, därav 8 oförsörjda, levde 1713. Postkamrern utanordnade 1716 åt Möller 450 dlr smt. Han motiverade det med, att han för Guds skull måst ha medlidande med Möller, ”ty sannerligen för Gud har han det han kan giva hustru och barn till mats, utan är eländigare än jag trott”.
Giftermål
Äktenskap ingicks 1683 15/11 i Jakob (efter lysning på landet) mellan ”Daniel von Möller på posthuset” och Jungfru Christina de la Vallée, dotter till den berömde riddarhusarkitekten och ämbetsborgmästaren i Stockholm Jean de la Vallée. Makarnas talrika barnaskara hade förgäves eftersökts i Storkyrkoförsamlingen (Nikolai), innan det gick upp för mig att nordvästra delen av Staden inom broarna, där posthuset var beläget, hörde till Riddarholmens församling. I dess födelseböcker återfinns de flesta av barnen, men 1698 har familjen flyttat till Jakobs församling, där födelseboken för tiden 1699-1708 tyvärr är förkommen. Yngsta dottern Beatas dop 1707 ägde ånyo rum på Riddarholmen. Modern levde länge som änka i urmakareåldermannen Herman Dreijers gård på Smedjegatan, kv S:t Per nr 27, i Jakobs församling (Dödlistor 1737-42 Norr, SSA), där hon dog 1740 22/10 (bou 1741/1: 681, SSA).
Alla barnen:
...
Beata, dp 1707 14/3 i Riddarholmens förs, d 1771 5/6 i Bunkeflo, (M) (jfr P Möller i Släkt och Hävd nr 3/1959, s 325). G 1:o 1730 3/9 i Jakob m regementspastorn, sedan kyrkoherden i Ystads S:t Petri och Bjäresjö Gabriel Lammerus, dp 1699 22/3 i Vallsjö sn, (F), d 1742 2/9 i Ystads S:t Petri. G 2:o 1748 22/7 i Kristianstad m kyrkoherden i Bunkeflo och Hyllie Samuel Gutman i hans 1:a gifte (g 2:o 1771 20/12 i Malmö S:t Petri m Maria Mandorff, * 1741 12/11 i Grönby, M, d 1778 2/5 i Snårestad, M), * 1710 10/7 i Karlskrona Tyska förs, d 1772 24/3 i Bunkeflo.
...
Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 4 1998.
.31. Släkthistoriskt Forum.
32. Demografisk databas för södra Sverige, Födda i Välluvs församling
1755 - 1894
Datum Datum avser
1808-03-11 födelse
Barnet
Namn Kön
Anna Stina kvinna
Äktenskaplig börd Antal födda
inom äktenskapet
Dödfödd Paritet
Fadern Modern
Namn Namn
Simon Justus Landby Maria Christina Fries
Titel Titel
substitut
Ort Ort
Wälluf
Ålder/födelseår
35
Dopvittnen
Andreas Magnus Fries hustru Gunnela Jöns dotter i Wälluf bar Barnet, fadder Skomakare Gessellen Olof Landby i Södra Wram, Trägårdsmästaren Åke Landby i Kropp Johan Peter Landby i Bårslöf, och Bengt Thomasson i Wälluf, samt Jungfru Brita Christina Landby i Kropp, Anna Rigna Fries i Wälluf, och Pigan Juliana Catharina Pers dotter i Helsingborg
Övrigt
Föddes en fredag morgon kl. 4.
Källhänvisning
Arkiv Sid-/årsnummer
Välluvs kyrkoarkiv C:2 62 /
Förvarande institution Sida i Hfl
Landsarkivet i Lund
Läsproblem i förlaga Microfiche volym nr (ej obligatoriskt)
Nej
Källanmärkning
Volymen innehåller: Födda 1755 - 1827, Vigda 1755 - 1827, Döda 1755 - 1827
Registeranmärkning
Uppgifterna hämtade ur: Välluv C:2 1755-1827, Välluv C:4 1828-1861 samt Välluv C:5 1861-1894.
.33. Demografisk databas för södra Sverige, Döda i Välluvs församling
1755 - 1894
Datum Datum avser
1815-03-02 död
Den avlidne
Namn Kön
Jöns Fries man
Titel Civilstånd
klåckare ej angivet
Ort Äktenskaplig börd
Wälluf ej angivet
Dödsorsak Ålder/födelsedatum (i förekommande fall)
ålderdomsbräcklighet År: 77 Månad: 2 Dag: 23
Födelsedatum:
Attest
Anförvant
Namn Ort
Titel Relation
Övrigt
och har varit klåckare vid Wällufs och Råus Församlingar 56 år och saknades af 2-ne Barn en Son och en dotter, och dotteren är nu gift med Simon J: Landby som blef klåckare 1809 den 20 December i Jöns Fries ställe.
Källhänvisning
Arkiv Sid-/årsnummer
Välluvs kyrkoarkiv C:2 165 /
Förvarande institution Sida i Hfl
Landsarkivet i Lund
Läsproblem i förlaga Microfiche volym nr (ej obligatoriskt)
Nej
Källanmärkning
Volymen innehåller: Födda 1755 - 1827, Vigda 1755 - 1827, Döda 1755 - 1827
Registeranmärkning
Uppgifterna hämtade ur: Välluv C:2 1755-1827, Välluv C:4 1828-1861 samt Välluv F:1 1861-1894.
.34. Demografisk databas för södra Sverige, Vigda i Välluvs församling
1755 - 1894
Datum Datum avser
1805-06-24 vigsel
Ospecificerad ort
Wälluf
Brudgum Brud
Namn Namn
Simon Justus Landby Maria Christina Fries
Titel Titel
klockare, herr jungfru
Ort Ort
Ålder/födelseår Ålder/födelseår
Civilstånd Civilstånd
ej angivet ej angivet
Sida i husförhörslängden Sida i husförhörslängden
Övrigt
Klockaren Ähreborne och Wälacktadt Herr Simon Justus Landbÿ och bor nu i Wälluf
Källhänvisning
Arkiv Sid-/årsnummer
129 /
Förvarande institution
Läsproblem i förlaga Microfiche volym nr (ej obligatoriskt)
Nej
Källanmärkning
Registeranmärkning
Uppgifterna hämtade ur: Välluv C:2 1755-1827, Välluv C:4 1828-1861 samt Välluv E:1 1861-1894.
.35. Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Se dotter SPL:s make JMP.
36. Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Se make JMP.
37. Demografisk databas för södra Sverige, Födda i Välluvs församling
1755 - 1894
Datum Datum avser
1810-02-12 födelse
Barnet
Namn Kön
Johannes man
Äktenskaplig börd Antal födda
inom äktenskapet
Dödfödd Paritet
Fadern Modern
Namn Namn
Simon Justus Landby Maria Christina Fries
Titel Titel
klåckare
Ort Ort
Wälluf
Ålder/födelseår
37
Dopvittnen
Präste Bonden Bengt Thomas hustru Signe Nils dotter i Wälluf bar Barnet. fadder Klåckaren Jöns Fries Andreas Magnus Fries och drängen Nils Pehrsson i Wälluf. samt hustrun Anna Regina Lundberg född Fries från Råus hustrun Hanna Troeds dotter i Wälluf och Pigan Botilla N: dotter ifrån Helsingborg
Övrigt
Föddes kl: 1/2 2 efter middagen
Källhänvisning
Arkiv Sid-/årsnummer
Välluvs kyrkoarkiv C:2 65 /
Förvarande institution Sida i Hfl
Landsarkivet i Lund
Läsproblem i förlaga Microfiche volym nr (ej obligatoriskt)
Nej
Källanmärkning
Volymen innehåller: Födda 1755 - 1827, Vigda 1755 - 1827, Döda 1755 - 1827
Registeranmärkning
Uppgifterna hämtade ur: Välluv C:2 1755-1827, Välluv C:4 1828-1861 samt Välluv C:5 1861-1894.
.
1 SSK13.
2 Knut Norborg, Göteborgs Stift 1885-1949 (Pro Caritate, Meijels Bokindustri, Halmstad 1949), Se svärson PIB.
3 Knut Norborg, Göteborgs Stift 1885-1949 (Pro Caritate, Meijels Bokindustri, Halmstad 1949), Se make PIB.
4
Giftermålsreg. SD-kod: 158001V11 Förs.: Vänersborg/P Vigda Period: 1792-1843 (Via Internet - Släktdata), Se makan. Innehåller även Vassända-Naglum och Väne-Ryr;%%Inkluderar reg. -V2; ; ;%%Antal: 2022 poster; ;
Läst av: Anna-Lisa Berglund, inmatat av: Thomas Olofsson, Annki Frisk och Mona Andersson, kontr. av: Yvonne Johansson och Anna-Lisa Berglund. Allt för Trollhättebygdens Släktf.fören. 1995-96.
5 Giftermålsreg. SD-kod: 158001V11 Förs.: Vänersborg/P Vigda Period: 1792-1843 (Via Internet - Släktdata).
6 Giftermålsreg. SD-kod: 158001V11 Förs.: Vänersborg/P Vigda Period: 1792-1843 (Via Internet - Släktdata), Se makan.
7
Födelsereg. SD-kod: 158001F11 Förs Vänersborg/P Födda Period 1792-1819, 980724. Löpnr: 6030
Födelsedatum: 1796-03-11
Dopdatum: 1796-03-12
Kön: K
Förnamn: Gustawa
M titel: Handlande
M efternamn: Agrell
K förnamn: Hel.
K efternamn: Browal
K ålder: 40. Avser stads- och landsförsaml. Innehåller även Vassända-Naglum och Väne-Ryr. Antal: 3909 poster. Läst av Anna-Lisa Berglund, inmatat av: Yvette Hedlund, kontr. av: Anna-Lisa Berglund och Yvonne Johansson, allt för Trollhättebygdens Släktforskare 1996 .... Giftermålsreg. SD-kod: 158001V11 Förs.: Vänersborg/P Vigda Period: 1792-1843 (Via Internet - Släktdata), 13380; ; ;1824-12-30;1824-10-02;
Rådman, Handlande;O. Fr;Lake;Mariestad;Mariestad;
;Mams;Gustava;Agrell; ; ; ;O. Fr. 41 år, Gustava 28 år.
Hon är född i Wenersborg.
8 Födelsereg. SD-kod: 158001F11 Förs Vänersborg/P Födda Period 1792-1819.
9 SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997). High
10 SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997).
11 SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Magdalena (Malin) Ulrika Lalin, f. 10 febr. 1820 å Berget, Ransäters socken, d. 22 mars 1844 å Munkfors, dotter till brukspatronen Daniel Lalin och Ulrika Lovisa von Heland.
12
SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Erik Georg Danielsson, f. 13 juli 1815 å Berga, Fellingsbro socken, d. 19 juni 1881 på Risberg, Norra Råda socken.
Föräldrar: regementskommissarien Daniel Fredrik (Uhr) Danielsson och Anna Elisabet Kindstrand. Elev vid Johannislunds friskola under Halleby säteri, Skärkinds socken, nov. 1821- hösten 1825 och i Norrköpings trivialskola ht. 1825-vt. 1830; brukselev vid Lilla Ålberga bruk i Kila socken, Södermanland, 12 dec. 1830 - 1834; lantbruksbokhållare vid Gammelstads herrgård i samma socken maj - nov. 1834; bruksbokhållare vid Spånga bruk i Västra Vingåkers socken nov. 1834 - 1836; elev vid Filipstads bergsskola 1 nov. 1836-9 sept. 1837. Bokhållare vid Uddeholmsverken okt. 1837; elev i smide (smidesmästare) därstädes med bostad vid Geijersholm sept. 1838; förvaltare vid Munkfors med en lön av 1,000 rdr 1 nov. 1840 - 1846; företog på Jernkontorets bekostnad en studieresa till Amerikas förenta stater, England och Frankrike 30 juli 1843 - 1844; egendomsdisponent vid Uddeholmsverken 1 nov. 1846; förste eller affärsdisponent därstädes 1 nov. 1855; erhöll 13 apr. 1881 på egen begäran avsked från disponentbefattningen från bruksårets utgång.
Gift 1) 4 juni 1843 med Magdalena (Malin) Ulrika Lalin, f.
10 febr. 1820 å Berget, Ransäters socken, d. 22 mars 1844 å Munkfors,
dotter till brukspatronen Daniel Lalin och Ulrika Lovisa von
Heland; 2) 13 juli 1848 i Hova med Kristina (Stina) Waern. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), D:s föräldrahem upplöstes tidigt på grund av ekonomiska svårigheter, vari hans fader invecklades, men icke desto mindre fick han tack vare understöd av släktingar åtnjuta skolundervisning till sitt femtonde år. Därefter måste han förtjäna sitt uppehälle som brukselev och lantbruksbokhållare. Bevarade anteckningar visa, att den begåvade ynglingen på egen hand fortsatte arbetet på sin utbildning; under ihärdiga självstudier sökte han bl. a. förkovra sig i språken, och hans läsning sträckte sig även till vitterheten (Atterbom, Almquist m. fl.). Vid tjuguett års ålder vann han inträde i Filipstads bergsskola och knöts omedelbart efter sin avgångsexamen 1837 till det stora företag, Uddeholmsbolaget, vilket han sedan skulle komma att utan avbrott tjäna till sin död och vars öden han slutligen ledde under ett avgörande skede i dess utveckling.
Vid denna tid ägdes Uddeholmsverken av ett bolag, huvudsakligen bestående av ättlingar till >Uddeholms andre grundläggare>, B. G. Geijer. Förste disponent var den framstående bruksmannen Jonas Waern, under vars ledning företaget upplevde en av sina glansperioder. Det vittnar gott om det förtroende, D. hastigt vann hos denne fordrande chef, att han redan efter ett år betroddes med uppsikten över smidet vid brukets stångjärnshammare. Sina förutsättningar för en ledande verksamhet vidgade han genom studieresor till de mellansvenska bruken (1839, 1840). Efter att ha avböjt ett hedrande anbud om anställning på Jernkontorets stat betroddes D. 1840 med förvaltningen av en av bolagets främsta egendomar, Munkfors’ ett decennium tidigare inköpta, nu i kraftig utveckling
stadda bruk. Ett par år senare ingick han förlovning. Sin fästmö, Malin Lalin, hade han lärt känna under en kurs i engelska i det Waernska hemmet, vari han deltagit. Det synes ha väckt ett visst uppseende, att den vackra, glada, firade brukspatronsdottern valde den allvarsamme, uppåtsträvande unge mannen. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), forts. Själv hade hon under deras tidigare bekantskap tecknat sin blivande fästman på följande sätt: >ansenligt lång, dito mörk, med ett allvarligt, manligt, även
intressant ansikte, vackra ögon, vacker panna! Han är i sällskap mycket tyst - dansar ej.> Över D:s och Malin Lalins korta kärleks-saga vilar ett vemodigt romantiskt skimmer. Deras bröllop firades på försommaren 1843. Sedan de blott en månad njutit >det högsta av jordlivets lycka>, måste D. anträda en studieresa till Amerika. Sin hustru fick han aldrig återse. Under hemresan möttes han i England av underrättelsen, att hon jämte en nyfödd son bortryckts av scharlakansfeber. Förlängda studier i England och Frankrike kunde ej skingra hans sorg. >Han reste ut en vacker yngling och är nu som en utmagrad gammal gubbe>, skrev svärmodern vid hans hemkomst.
Efter Amerikaresan blev D. snart egendomsdisponent, dvs. chefens närmaste man,
och efterträdde 1855 Waern - sedan 1848 hans svärfader - såsom förste disponent. Han inflyttade nu i disponentbostaden Risberg, där han förblev boende till sin död och som han återuppförde efter en eldsvåda 1864.
Under D:s E. G. Danielsson.
förvaltningstid modernisera- Fotografi.
des äganderättsförhållandena
till Uddeholmsverken, i det Uddeholms bolag, vars karaktär av släkt-stiftelse
småningom och särskilt genom en ny bolagsordning 1860
alltmer försvagats, år 1870 till det nybildade Uddeholms aktiebolag
överlät all sin lösa och fasta egendom. Förändringen var visserligen
så till vida av formell natur, som ledningen förblev oförändrad
och delägarna i de båda bolagen i huvudsak voro desamma, men
på grund av den allmänna konjunkturutvecklingen kom omorganisa-tionen
1870 att sammanfalla med ett skarpt markerat skiljemärke
mellan två perioder i Uddeholmsverkens historia.
Det bruksföretag, till vars ledare D. sålunda arbetade sig upp, bestod av en mångfald smärre verk och förfogade över en väldig areal, nära 200,000 tunnland, varav 164,000 tunnland skogsmark (1835). .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), De stora domänerna voro fördelade över vidsträckta områden utefter Klarälven och dess biflod Uvån. Av hänsyn till bränsle-försörjningen voro de olika verken förlagda långt från varandra. Malmen hämtades från östra Värmlands bergslagsdistrikt, där Uddeholmsverken hade rika gruvor och gruvandelar, främst i Tabergs-fältet. Ett stycke längre väster ut lågo masugnarna, fyra till antalet, sedan följde hammarverken, uppradade efter Uvån samt vid eller i grannskapet av Klarälven från Dalby socken i norr till Munkfors i söder. Tillsammans voro omkring 1840 tio stångjärnshammare i verksamhet, däribland Munkfors och Stjärnsfors (invid Uddeholm).
Tillverkningen bestod främst av s. k. tysksmide av traditionell typ. Vidare framställdes något gjutgods vid masugnarna, stål vid Munkfors och (från 1844) Stjärnsfors samt manufaktursmide vid Munkfors och Stjärnsfors. För bruksrörelsen obehövliga skogstillgångar tillgodogjordes genom försågning bl. a. vid Stjärnsfors och, framför allt, vid Munkfors, där virket från Klarälven uppsamlades. Bolagets
domäner hade sålunda sammangjutits till en enhetlig ekonomisk organisation, byggd på den gammalsvenska bruksrörelsens principer. Men påtagligt är, att företaget ej kunde förbli stående på denna ståndpunkt. Så snart nya kommunikationsmedel skapades, måste målet bli tillverkningens koncentrering och rörelsens ombildning till rationell stordrift. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Då D. började sin ingenjörsverksamhet i Uddeholmsverkens tjänst, stodo emellertid de tekniska problemen i intressets bränn-punkt. Avsättningen av det svenska järnet syntes hotat av revolutionerande uppfinningar. Stenkolsjärnet blev alltmer konkurrensdugligt, och i utlandet började järnet framställas i växlande sorteringar,
avpassade för speciella ändamål. Under 1830-talet hade i Sverige framgångsrika försök gjorts att omlägga tillverkningssättet efter engelskt mönster; föregångsmän vid införandet av >Lancashire-smidet>, som metoden kallades, voro G. Ekman på Lesjöfors och K. Fr. Waern på Baldersnäs. Till D:s första uppgifter hörde att följa
experiment med engelskt smide. Då han tillträdde förvaltartjänsten vid Munkfors, anställdes där en engelsk smed Houlder, säkerligen tillhörande en arbetarfamilj med detta namn, som genom K. Fr. Waern inkallats till Sverige. Försöken upptogos 1842-43 i större skala och med sådan framgång, att man under bruksåret 1844-45
i huvudsak övergick till det nya tillverkningssättet. Efter all sannolikhet har D. haft stor andel i genomförandet av denna viktiga reform.
I närmaste samband med nyss berörda förhållanden står D:s ovan omtalade, av Jernkontoret bekostade resa till Amerika, England och Frankrike. Avsättningen av det svenska järnet gick vid denna tid katastrofalt tillbaka i Amerika, och den kraftigt uppblomstrande amerikanska järnindustrien, som arbetade både med trä- och stenkol, erbjöd i tekniskt avseende särskilt mycket av intresse för en svensk ingenjör. Den även av trycket utgivna reseberättelse, som D. 1845 avgav till sin uppdragsgivare, är också huvudsakligen ägnad åt Amerika. Tyngdpunkten i framställningen ligger på det tekniska området, men D. försummar därför ej övriga
förhållanden av betydelse för det ekonomiska produktionsresultatet. Om framtida insatser varslar den starka uppmärksamhet, han ägnade åt kommunikationsmedlen. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Hans allmänna slutsats blev, att det svenska järnets framtid på exportmarknaden kunde räddas, men endast om man vaket tillgodogjorde sig de tekniska uppfinningarna och inriktade tillverkningen på hög kvalitet och en rikare
sortering, som smidigt anpassade sig efter marknadens skiftande behov.
Det program, D. i sin reseberättelse uppställt, blev vägledande för hans egen verksamhet. Tack vare dessa principer kunde Uddeholmsjärnet också bibehålla sin gamla ställning och vinna nya marknader. En direkt frukt av D:s studieresa var det otvivelaktigt, att han lyckades organisera en betydande försäljning i Amerika.
Den omsorg, som nedlades på tillverkningen, måste emellertid fördyra denna. Under högkonjunkturer, då även ordinärt järn vann lätt avsättning, kunde otvivelaktigt endast en viss karaktärsstyrka hos ledaren upprätthålla principen att även med uppoffringar söka uppnå endast den bästa möjliga kvalitet. En stark kvantitativ ökning av tillverkningen gynnades varken av en sådan politik eller av konjunkturerna. Stångjärnstillverkningen, som vid medlet av 1840-talet överskridit 15,000 skeppund, sprang väl vid 1850-talets högkonjunktur upp till det dubbla men stannade både före och efter denna exceptionella period vid avsevärt lägre belopp än det sistnämnda. Den omläggning av tillverkningen, som föranleddes
av bessemermetodens utveckling, inleddes efter någon tvekan genom uppförandet av en bessemerugn vid Gustavsfors 1871-72. Även försök med martinprocessen började ungefär samtidigt (1869) och utföllo så gynnsamt, att tillverkningen av martinmetall redan vid mitten av 1870-talet blivit >en huvudsak> vid sidan av det äldre träkolssmidet. Manufaktursmidet och gjutgodstillverkningen kunde på grund av det dåliga avsättningsläget före skapandet av nya
kommunikationsmedel ej nå någon större omfattning. Viktigare var stålberedningen, som befrämjades genom tekniska förbättringar (valsverk vid Munkfors 1856, sågspånsugnar från 1860). .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Bolagets andra huvudprodukt var trävaror. Mot slutet av det skede, som här sysselsätter oss, nådde denna tillverkningsgren i betydelse nästan upp till järnframställningen. Bakom detta resultat låg ett målmedvetet arbete på flottledernas upprensning, skogsarealens utvidgning genom köp och arrenden samt skogsskötselns förbättring; åren 1835-80 torde arealen ha ökats med omkring
hälften. Då Waern 1855 avgick från disponentbefattningen, hade den starka utvecklingen av bolagets trävarurörelse föranlett anläggandet av ett nytt sågverk, Skoghall, vid Klarälvens mynning. Skogsbruket och sågningen hade av Waern omfattats med det största intresse, och D. fullföljde, vad svärfadern begynt. Ofta genomströvade han under milsvida vandringar bolagets skogar. Efter en
>beredningshuggning>, vilken genomfördes på tjugu år, kunde man slutligen under 1860-talet fastställa en systematisk trakthuggningsplan för hela domänen, utarbetad av en bekant skogsman, L. V. Obbarius. Även på jordbrukets område anknöt D. till uppslag och strävanden, som utgått från Jonas Waern. Denna gren av bolagets verksamhet hade städse varit föremål för Waerns synnerliga omvårdnad, och D. delade hans uppfattning om dess betydelse. För bruket var det också av största vikt att öka fodertillgången och nedbringa det tyngande spannmålsförlaget genom ökade egna skördar. Sistnämnda skäl talade jämväl för att på alla sätt uppmuntra bolagets underhavande att med omsorg sköta sina gårdar.
Här gjorde sig likväl också ett annat motiv gällande, den patriarkaliskt-humanitära omvårdnad om de underhavande, som hörde till bolagets traditioner. Vid olika tillfällen har D. givit uttryck åt åsikten, att jordbruket som binäring är av största betydelse för arbetarnas ekonomi och moral (se t. ex. borgarståndets protokoll 6 dec. 1856), och han sökte också i vad på honom ankom omsätta denna mening i handling. Av andra sociala frågor lågo folknykterheten och folkundervisningen honom varmt om hjärtat. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Överhuvud torde det kunna sägas, att han kände ett verkligt personligt ansvar för den stora befolkning, som direkt hade sin utkomst av bruket och som under hans tid mer än fördubblades (från c:a 5,000 omkring 1840 till över 10,000 1870).
I Uddeholms historia under skedet före 1870 var det framför allt försäljningen och finansieringen, som förebådade en ny tid. Ovan har redan talats om öppnandet av nya marknader. Därmed sammanhängde, att man ej lika uteslutande som tidigare litade till de göteborgska handelshusens förmedling utan även anknöt direkta
förbindelser. För att vårda och utvidga dessa företog D. upprepade utländska resor. Finansieringen karakteriserades framför allt av ett allt målmedvetnare utnyttjande av det framväxande moderna kreditväsendet. I samband därmed steg bolagets skuldsättning, som dock förblev obetydlig i förhållande till dess tillgångar; under 1860-talet uppgick den till c:a 2 millioner rdr. Till en ej obetydlig del härrörde skuldsättningen från det oavlåtliga arbete på kommunikationsmedlens förbättrande, som Uddeholmsverkens läge och brukens splittrade lokalisering nödvändiggjorde. Man ingick nu i hästjärnvägarnas eller de s. k. rallvägarnas
period. De segelbara vattendragen sammanbundos med spår för vagnar, vilka med sin last togos ombord på med skenor belagda pråmar. Viktigast var att förbättra utfartsvägen, där särskilt Klarälvens vattenfall vid Deje och Forshaga utgjorde svåra hinder. Fallen kringgingos genom kombinerade kanal- och järnvägsanläggningar, vilka efter många svårigheter och finansiella bekymmer
fullbordades 1865. Företaget, som till stor del bekostats av Uddeholm, hade då under mer än ett decennium varit föremål för D:s omtanke och ivriga bemödanden. Stora summor nedlades även på förbindelselederna mellan de särskilda verken. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Mera genomgripande skulle dock följderna bli för hela verk-samheten,
när de verkliga järnvägarna kommo. Då nordvästra stam-banan
skulle byggas, förordade D. jämte många meningsfränder
bland bruksindustriens män dess framdragande längre in i provinsen
i stället för genom Karlstad. Riksdagen 1865—66 valde emellertid
det senare alternativet, och bruksdistriktens utfartsfråga fick kort
därpå genom Bergslagsbanan en rationell lösning. Vid denna järn-vägs
tillkomst spelade D. en betydande roll. På våren 1870 inträdde
han i en kommission, som skulle undersöka möjligheten att realisera
det först väckta förslaget om en järnväg från Falun till en liten
hamn vid Bohuslänskusten, Krossekärr. Snart nog framträdde emel-lertid
en opposition, som hävdade, att Göteborg var banans natur-liga
ändpunkt, och denna mening genomdrevs på hösten 1871 av
en grupp inom intressenternas krets, till vars inflytelserikare med-lemmar
D. hörde. Även under byggnadsperioden nedlade denne ett
betydande arbete i det stora företagets tjänst och bidrog därjämte
verksamt till Uddeholms stora insatser i dess finansiering.
Ej mindre viktigt var det emellertid att tillgodose de lokala
förbindelserna. Efter upprepade överläggningar och skiftande för-slag
beslöt bolagsstämman 1873 att för verkens eget behov i olika
etapper anlägga smalspåriga järnvägar mellan Taberg och Klar-älven.
Redan följamde år kunde malmtransporterna börja, och år
1877 öppnades linjerna för allmän trafik. Kort därpå (1880) bil-dades
för järnvägarnas förvaltning Nordmark—Klarälvens järnvägs-aktiebolag,
i vilket Uddeholm ägde alla aktierna. Det nya bolaget
övertog snart driften å Filipstads norra bergslags järnväg, vilken
samtidigt under Uddeholmsbolagets medverkan byggts som ett
självständigt företag. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Sedermera har man fortsatt på samma väg, i det att även efter D:s tid administrationen av nytillkommande
bandelar, däribland den så länge eftersträvade utfartsvägen till
Vänern, överlämnats till Nordmarks-Klarälvens järnvägsaktiebolag.
Järnvägsbygget från Taberg öppnade en möjlighet att förlägga
Uddeholmsverkens malmförädling vida mer centralt än förr. En
direkt följd härav var den sista stora nydaningen under D:s tid,
anläggandet av Hagfors järnverk med väldiga masugnar, bessemer-verk,
gjuteri och mekanisk verkstad. Beslut därom fattades av
1873 års bolagsstämma samtidigt med beslutet om järnvägsbygget,
och båda arbetena fullföljdes parallellt. Den första masugnen vid
Hagfors påblåstes 1878. Därmed var 1873 års stora nyanläggnings-plan
genomförd och förutsättningen för rörelsens modernisering
skapad, även om tillverkningens slutliga koncentrering (till Munk-fors
och Hagfors) tillhör ett senare skede. Att nå målet hade
emellertid kostat bekymmer och uppoffringar, som ej från början
kunnat förutses. Anledningen härtill var konjunkturutvecklingen. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Bakgrunden till de djärva besluten vid 1873 års bolagsstämma
var det börjande 1870-talets lysande högkonjunktur. Redan 1874
avlöstes dock de goda tiderna av den svårartade depression, som
först 1878—79 nådde sin botten. Det säger sig självt, att de stora
nyanläggningarna måste finansieras genom lån, och bolagets skuld-summa
steg också under det närmaste decenniet från omkring två
och en halv million 1870 till c:a tio millioner. I och för sig över-skred
denna skuldsättning icke försiktighetens gränser, men under
rådande konjunkturer blev det finansiella trycket oerhört hårt.
Därom vittnar bl. a. en bevarad brevväxling mellan D. och hans
svåger Ivar Waern, delägare i firman L. G. Bratt & co, Uddeholms-verkens
viktigaste Göteborgsförbindelse. Trots alla svårigheter
visade dock bolagets rörelse intet år förlust, och endast ett år, 1879,
måste utdelningen till aktieägarna alldeles inställas. Kraftprovet att
rida ut lågkonjunkturen och under denna genomföra nyanlägg-ningarna
blev D:s sista och kanske främsta insats i Uddeholms-verkens
tjänst. År 1879 bröts hans förut starka hälsa av en svår
sjukdom. En förbättring inträdde visserligen, som gjorde det möjligt
för honom att ännu en tid bibehålla förste disponentbefattningen,
men 1881 såg han sig nödsakad att begära avsked, ehuru han
avled, innan han hunnit lämna sin tjänst. Några år senare (1884)
drog sig hans närmaste man och medhjälpare under hela chefs-tiden,
den framstående egendomsdisponenten E. Holmberg, tillbaka,
Personskiftet blev sålunda fullständigt men ej så systemskiftet.
Det har framhållits, att den följande utvecklingen i mycket endast
är konsekvensen av >1870-talets storslaget uttänkta och stor-artat
genomförda planer för egendomens mångsidiga förbättring> (Almquist). .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Det allmänintresse, som framträdde redan i D:s förhållande
till bolagets underhavande, manifesterade sig även i en vidare
verksamhetskrets. Tidigt synes han sålunda ha blivit en inflytelserik
ledamot av hushållningssällskapet, i vars stadgerevision han sedermera (1863—65) kom att taga en mycket verksam del. Ett särskilt
intresse ägnade D. åt förhållandena i norra Värmlands avskilda
och karga bygder, där Uddeholmsbolaget redan genom sina
stora besittningar hade villigt erkända förpliktelser. År 1851 in-träffade
en missväxt, som medförde hungersnöd i stora delar av
Värmland. På olika sätt deltog D. i arbetet på nödens lindrande.
Han krävde brännvinsbränningsförbud, ordnade soppkokning och
utdelning av poletter samt medverkade vid organiserandet av nöd-hjälpsarbeten
genom s. k. >arbetsinrättningar>. Till dessa anslogos
penningmedel, som insamlades till de nödställdas hjälp. Avsikten
var att för kommande behov fondera kapitalet under namn av >1852
års gåvomedel>, en fråga, åt vilken D. jämväl senare (1860—63)
ägnade uppmärksamhet i hushållningssällskapet och landstinget.
Även på andra vägar ville man förhjälpa de hemsökta bygderna
till självhjälp. Hushållningssällskapet strävade sålunda att genom
lokala organisationer få befolkningen med i det aktiva arbetet för
jordbruksnäringens höjande. Redan 1854 deltog D. i utarbetandet av
>regler för hushållsnämndemän> i Nedre Älvdalen. Sedan linjerna
för detta lokala arbete uppdragits genom hushållningssällskapets
nya stadgar 1865, i vilkas utarbetande D. deltog, organiserade han
1868 Nedre Älvdals hushållsgille och nedlade därpå ett intresserat
arbete i dess tjänst, bl. a. vid anordnandet av möten med diskus-sioner,
tävlingsplöjningar, kreaturspremieringar osv. Under det
svåra missväxtåret 1868 var D. ledamot av en av landstinget till-satt
nödhjälpskommitté. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), År 1856 invaldes D. som representant för bruksägarna i borgar-ståndet.
Även som riksdagsman blev han mycket verksam; hans
talrika anföranden äro klara, sakliga, ibland utredande inlägg i
frågor av merendels praktiskt intresse. D:s allmänna hållning var
moderat regeringsvänlig. I de ekonomiska frågor, som dominerade
riksdagen, företrädde han en principiell liberalism, som dock villigt
anpassades efter det praktiska livets krav; så fann han ett stats-ingripande
till näringarnas understod >fullkomligt i sin ordning>
under 1857 års kris. Den största uppmärksamheten ägnade han åt
penningfrågor. Han satt i bankoutskottet och förde gärna dess
talan i allt, som kunde befrämja kreditväsendets utveckling.
Trots den verksamhetslust, D. ådagalade under riksdagen,
återvände han ej dit. Själv skrev han vid ett senare tillfälle till en
riksdagskamrat: >Jag är mer än glad att ej behöva vara med i
striderna, för vilka jag ej passar.> Med odelat intresse ägnade han
sig däremot åt hemortens allmänna angelägenheter. I borgarståndet
hade han med iver understött riksdagens bekanta initiativ till upprättandet av landsting och ordnandet av kommunalväsendet.
När reformen sedan genomfördes, hörde D. till en grupp intres-serade,
som 1863 föranledde sammankallandet av ett förberedande
möte för överläggning om det stundande landstingets uppgifter.
Vid detta möte, som för övrigt företrädesvis ägnade uppmärksamhet
åt nöden i norra Värmland, satt han som ordförande och intog
sedan en framskjuten ställning i landstinget, slutligen som dess
ordförande. Även i brukssocieteten och Jernkontoret nådde D. tack
vare sin ställning och sina personliga insatser betydande inflytande.
Antecknas bör även, att D. var en av stödjepelarna i Värmländska
bergsmannaföreningen, till vars stiftare han hörde. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), D. ånjöt anseende som framstående metallurg och bevarade
alltid trots sin krävande praktiska verksamhet intresset för sitt
yrkes teoretiska sida; även under sina mest arbetstyngda år
sysslade han gärna någon gång med sin mineralsamling. Hans
affärsblick var skarp, och hans livsverk röjer förmåga att se, när
uppfinningar och förbättringar mognat för praktiken, även om till
sist >nyare tiders framsteg gingo något fortare, än hans av åldern
tryckta sinne ibland fann lämpligt>. Utmärkande drag hos honom
voro hans tankes klarhet och >det medlande och försonande prak-tiska
förståndet> i hans verksamhet. En mogen eftertanke, som
ibland före avgörandet kunde tydas som långsamhet, komplette-rades
av en ovanlig kraft, målmedvetenhet och uthållighet i verk-ställandet.
Hans minnesanteckningar vittna om outtröttlig flit,
verksamhetslust och en pliktkänsla, som sträckte sig från det
största till kontorsarbetets småsysslor. Med ett >i hög grad till-talande,
intagande och behagligt yttre> förenade sig >själens adel>
och >karaktärens renhet och fasthet>. En varmt religiös livsupp-fattning
framträder redan i hans breväxling med Malin Lalin och
utvecklades i allvarlig riktning under inflytande av hans andra
hustru, Stina Waern, vilken mottagit starka pietistiska intryck av
Cecilia Fryxell och delade sin mans humanitära och sociala intressen.
— Bland D:s efterlämnade papper, som förvaras hos hans son
ingenjör J. V. Danielson, märkas särskilt hans här ofta åberopade
almanackor och >dagliga anteckningar>, som taga sin början 1830
(med en återblick på D:s barndom). De innehålla dag för dag en
redovisning i stort och smått av hans arbete, resor, sammanträff-fanden
och dylikt, ehuru blott i form av ytterst summariska notiser. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Tryckt arbete: Anteckningar om Norra Amerikas fri-staters jerntillverk-ning
samt handel med jern- och stålvaror. Sthm 1845. (l), 96 s. [därav s.
92—96 Tillägg, med afseende på några metallurgiska nordamerikanska effec-ters
kemiska undersökning, af L. F. Svanberg].
Källor: Meddelanden av ingenjör J. V. Danielsson, Filipstad, och fröken
Anna Danielson, Stockholm; D:s ovan anf. papper. — Nekrolog i Filipstads
tidning 1881 samt Minnesord av bergmästaren A. Sjögren (Wermländska
bergsmannaföreningens annaler, 1882); Borgarståndets prot. 1856—58; sty-relse-
och revisionsberättelser samt annat tryck rörande Uddeholms bolag
(kapsel, KB). — J. A. Almquist, Uddeholmsverken (1899); Th. Andersson,
Värmlands läns kungl. hushållningssällskaps historia 1803—1903 (1903);
Bergslagernas jernvägsaktiebolag 1872—1899 (1900); Lotten Dahlgren, Ran-säter
(1923); dens., Ur Ransäters familjearkiv (1923); Anna Danielson, Fru
Christina Danielson, född Waern (Karlstads stifts julbok, 1924); dens., E. G.
Danielson, Uddeholm. Ungdomshistoria och första mannaålder (ibid., 1926);
J. Furuskog, De värmländska järnbruksbygderna (1929); R. Geijer, Udde-holms
bolag 1746—1896 (1896); J. A. Leffler, Lancashiresmidets införande i
Sverige (En bergsbok, 1921); Statens järnvägar, 2 (1906); Svenska järnvägs-föreningen
1876—1926, 2 (1926); Elisabeth Waern-Bugge, En gammal herr-gård.
Baldersnäs (1920); K. Winge, Värmländska bergsmannaföreningen 1849
—1924 (Värmländska bergsmannafören. annaler, 1924). B. BOËTHIUS.
13
Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, Weibull, Carl Gustaf (Gbg 1915), se maken. Utdrag ur Gbgs Domkyrkoförsamlings födelsebok 1762-1790 och ur Göteborgs Kristine församlings födelsebok 1775-1790 .... Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, Weibull, Carl Gustaf (Gbg 1915), 33. trolig Qvinnofadder till Niclas Oterdahl, se denne
dito för Anna Sophia Lamberg f 19/8 1763
dito för Margareta Christina Arfwidsson 1766 1/6. .... Göteborg Domkyrko Födelse och dopböcker 1762-1780, genline. trolig qsf på Niclas Oterdahls dop 15 mars 1763.
14 Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, Weibull, Carl Gustaf (Gbg 1915), 21. Erik Nissen, son till föregående (JHN), f omkr 1753; styrman, senre kapten i ostind. komp., d 1816. - Gift 1:o med Christina Petersson, f omkr 1766, d i Gbgs Kristine förs. 1787 21/10, 21 år gammal; 2:o 1796 23/12 i Gbg med Sophia Lamberg. Se domkyrkoförs. födelsebok 1773 28/11.
15 Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, Weibull, Carl Gustaf (Gbg 1915), se namnet.
16
Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Margareta, f. I T. 1721 28/6, död i Kvidinge 1803 9/1, g. i T. 1739 24/10 m. trumpetaren vid Norra skånska kav.-reg- Carl Wilhelm Lamé, död i Stoby, bouppt. V. Göinge 1758 10/1. -
. .... SVAR, Kyrkböcker, Torrlösa, C:2 1/10. 1739
Dom. 15te E. Trinitat. liustes första gång för ...vid norra Skånska Cavalleriregementet wid ÖferstLieutnant Compagnie...Carl Wilhelm Lamé som jungfrun...dygdesam Margareta Nordbeck ad confirmerades...söndagen 3ne gånger i rad och wigdes...sönd. i ...
17 Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), se LN not.
18
Church of Latter Day Saints, FamilySearch Internet Site, Event(s):
Birth: 28 Jun 1721, Torrlosa, Malmohus, Sweden
Death: 9 Jan 1803, Kvidinge, Kristianstad, Sweden
Parents:
Father: Lars Isaksson NORDBECK (AFN: 1KV6-5XC)
Mother: Gertrud Regina VON BRAUN (AFN: 1KV6-61X)
Marriage(s):
Spouse: Carl Vilhelm LAME (AFN: 1KV6-587)
Marriage: 24 Oct 1739
, Torrlosa, Malmohus, Sweden. .... SVAR, Kyrkböcker, Torrlösa, C:1 3/5. 1721
Onsdagen den 28 Junii blef kyrkoherdens ... Nordbäcks lilla doter Margareta född, döpt 1 Julii... .... SVAR, Kyrkböcker, Torrlösa, C:2 1/10. 1739
Dom. 15te E. Trinitat. liustes första gång för ...vid norra Skånska Cavalleriregementet wid ÖferstLieutnant Compagnie...Carl Wilhelm Lamé som jungfrun...dygdesam Margareta Nordbeck ad confirmerades...söndagen 3ne gånger i rad och wigdes...sönd. i ...
19
Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Margareta, f. I T. 1721 28/6, död i Kvidinge 1803 9/1, g. i T. 1739 24/10 m. trumpetaren vid Norra skånska kav.-reg- Carl Wilhelm Lamé, död i Stoby, bouppt. V. Göinge 1758 10/1. -
. .... Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), se Lars Nordbeck not.
20
Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Margareta, f. I T. 1721 28/6, död i Kvidinge 1803 9/1, g. i T. 1739 24/10 m. trumpetaren vid Norra skånska kav.-reg- Carl Wilhelm Lamé, död i Stoby, bouppt. V. Göinge 1758 10/1. -
. .... SVAR, Kyrkböcker, Torrlösa, genline. nr 1388.22.103700
Torrlösa, lysning, vigda 1730-18
s. 10
1739
Det lyste .......för...........R.............C...............
Carl Wilhelm Lamé...Cavalleri Regemente.............
Jungfru Margareta Nordbeck continuans Rans (?). Svårläst handstil, mycket ljus text, ant. bläcket nedbrutet av ålder eller också för ljust vid micrfilming. Det mesta oläsbart. MH.
21 SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), G 12 febr 1878 i Sthlm (Mosaiska) m Anna Fredrica Lamm, f 19 aug 1855 där (ibid), d. 5 okt 1944 där (Osc), dtr till grosshandl Martin Oscar L o Henriette Meyerson.
22 SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Göteborgare 1923.
23
SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), 1 Geber, Ernst Hugo, f 30 aug 1853 i Norrköping, d. 10 febr 1914 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: grosshandl Julius G o Hilda Philipson. Mogenhetsex vid Sthlms Lyceum 1872, anställd i J Seligmanns bokhandel där 1872-77, kompanjon i dennes bokförläggarfirma 1878, övertog förlaget o startade Hugo Gebers förlag 1887. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Hugo G tillhörde en judisk släkt. Hans farfar hade kommit från Berlin via Danmark till Gbg, där han drev diversehandel från 1812. - Då Joseph Seligmanns förlag, där G från 1872 var anställd, började sakna tillräckligt rörelsekapital, inträdde G 1878 som delägare, varvid firman antog namnet Jos Seligmann & Co. De båda kompanjonernas olika skaplynne och nödvändigheten för G att satsa allt mer pengar i företaget ledde till en separation. Från 1 jan 1887 övertog G det upplösta bolagets fordringar och skulder och fortsatte förlagsverksamheten under sitt eget namn. Vid schismen inom Sv bokförläggareföreningen 1887 utträdde G ur denna och blev styrelseledamot i Nya bokförläggareföreningen. Firman återinträdde dock 1906 i Sv bokförläggareföreningen. G var en förläggare med vida intressen. I motsats till Seligmann var han en skicklig affarsmän, som snart lärde sig att en förläggares tillvaro bestod av ständiga risktaganden. För en man med G:s uppenbarligen försiktiga läggning innebar detta, att han gick miste om en del nya författare. Därtill kom att G, som skildras som en typisk representant för den oscariska tiden, var ytterst rädd för att förlagets böcker skulle innehålla något som kunde verka stötande. Då ju modern litteratur ofta är ett forum för framförande av nya radikala idéer, begränsade G:s försiktighet förlagets litterära utgivning. förbindelsen med August Strindberg var i detta fall typisk. Under samarbetstiden med Seligmann hade Strindberg utgivit ett flertal arbeten på förlaget, såsom >Röda rummet>, >Gillets hemlighet> och >Gamla Stockholm> (i samarbete med Claës Lundin). Strindberg betraktade under många år förlaget som >sitt>, utgav där sina >Samlade dramatiska arbeten> m m men blev refuserad, när han ville erbjuda >Svarta fanor>, >Samlade romaner och berättelser> och >Tre kammarspel>. Då tröttnade Strindberg, som 1905 skrev till G, att han fått >intrycket att Du var skrämd för mina skriverier och icke var angelägen>. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Då tröttnade Strindberg, som 1905 skrev till G, att han fått >intrycket att Du var skrämd för mina skriverier och icke var angelägen>. Snoilsky, Wirsén och Wennerberg passade onekligen bättre till G:s läggning. En hel del mera >ofarliga> författare sökte sig till förlaget, som hade stora succéer med humorister som Dan (Bergman) och Sigurd (Hedenstierna). G:s huvudinsats inom förlagsvärlden var dock facklitteraturen, där många av tidens berömda vetenskapsmän på skilda områden populariserade sina ämnen, såsom Henrik Schück, Karl Warburg, Svante Arrhenius, Gustaf Cassel, Nathan Söderblom, Gustaf Steffen, Georg Nordensvan, Rudolf Kjellén och The Svedberg. G var en vänsäll man, som levde helt för sin familj och sitt arbete. Det har sagts om honom, att han förenade sin judiska börd med en stark känsla för Sverige och det svenska, och han arbetade målmedvetet på sitt förlags förkovran som ett kulturellt företag.
Brev till G i firmans arkiv. Brev från honom till Rob Haglund (12 st, 1887-95), Viktor Rydberg (10 st, 1888-95) o frih Annie Åkerhielm (130 st. 1898-1913) m fl i KB samt strödda brev i UUB.
Källor o litt: K O Bonnier, Bonniers, 5 (1956); A Hirsch, Minnen som dröjt kvar (1953); M Ivarsson o A Brody, Sv-judiska pionjärer o stamfäder (1956); H Küntzel, Ett förlagsjubileum. Några minnesanteckn:r med anledn av H G:s Förlag ab:s sjuttiofem-åriga verksamhet (1954); S Rinman, Studier i sv bokhandel (1951); Väd 1914.
Hans Küntzel.
24 Göteborgare 1923. Enkel biografisk publikation. .... SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997).
25
Carl Sjöström, Göteborgs nation i Lund 1669-1906
Biografiska och genealogiska antecknigar jemte historik (Lund 1907), 1735
630 Otto Otterdahl,
Gift i Qvibille med Helena Lammera (f 1726, död 1770)
.
26
Carl Sjöström, Göteborgs nation i Lund 1669-1906
Biografiska och genealogiska antecknigar jemte historik (Lund 1907), 1735
630 Otto Otterdahl, son af häradsskrivaren Andreas O. (död 1764) och Christina Jonsdotter Römmer (död 1761), f i Halland 1718, gick 3 år på Göteborgs gymnasium, stud i Lund till 1738, biträdde sin far i tjensten till 1742, skrivare vid landskansliet i Halmstad 1742, mantalskommissarie i Södra Halland 4/10 1750; bodde 1767 på Gårdstorp i Qvibille sn; död derstädes 11/3 1780.
Brorson till 414.
Gift i Qvibille med Helena Lammera (f 1726, död 1770).
27
Carl Sjöström, Göteborgs nation i Lund 1669-1906
Biografiska och genealogiska antecknigar jemte historik (Lund 1907).
28 Släkthistoriskt Forum, Se hustru BvM. Organ för Sveriges Släktforskarförbund
29 Släkthistoriskt Forum, Se hustru BvM.
30
Släkthistoriskt Forum, nr 4/98, sid 5. En kortlivad adlig ätt
En artikel ur Släkthistoriskt Forum
Adliga ätten Möllerstierna nr 1549 i ny belysning. Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum, en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år.
Av Pontus Möller
Denna ganska kortlivade ätt härstammar från Daniel Möller, som enligt Elgenstierna var bördig från Lübeck och borgmästare i Nyen. Detta stämmer inte riktigt. Enligt Torsten Hartman, Borgå stads historia I, Borgå 1906, s 192, utnämndes fordom licentförvaltaren i Nyen D M på landshövdingens rekommendation till borgmästare i Borgå 1658. Han företrädde staden vid två riksdagar, men bidrog tydligen föga till dess och mänsklighetens förkovran, ty han blev 1663 jämte samtliga rådmän på borgerskapets bestämda yrkande av överheten avsatt.
År 1666 inskrevs hans son Daniel Danielis Möller som student i Åbo enligt Nyländska avdelningens matrikel 1640-1868 (Helsingfors 1911, s 13). Fadern kallas borgmästare från Finland, då hans begravning i Nikolai bokfördes 1676 2/5. Hans änka Anna Woetz (Woitz) dog 1695, själaringning 10/6 och begravning 14/7, bokförda i Nikolai församling. I Tyska församlingens räkenskaper, där hon även är omnämnd 1695 10/6, kallas hon Anna Vogt. Makarna hade förutom sonen Daniel döttrarna Maria och Helena, båda döda 1710, själaringning för den förra 24/5 och för den senare 5/6. Släktskapen är helt klarlagd genom uppgiften att gravöppning för dessa båda betalades av brodern inspektor Möller. Helena kallas i Tyska församlingens räkenskaper von Möller. Kan även ”wohlgeb. jungfrau” Möller, som begrovs 1709 25/1 i Tyska, ha varit en syster? Monsieur Möller på postkontoret har betalt gravöppning i Nikolai för en släkting 1684 17/9. Han skrivs ibland även von Möller, t ex i mtl Stadens västra 1711 (s 73) ”Ståndspersohn: Påstmästaren H. Daniel von Möller med des Familia”. Vad som ligger bakom denna adelspretention är tills vidare okänt. Något sköldebrev, som kunde lämnat upplysningar härom, finns inte.
Ernst Grape skriver i sin utmärkta biografi över postmästare Möller i Postkontor och postmästare (Stockholm 1951, s 469 f), att han genom testamente 1675 19/2 efter en moster fick ärva ”krogen på den Ivangorådska sidan vid staden Narven”. På krogen med vidhängande rättighet fick han genom kungl. brev 1684 16/9 konfirmation för sig och sina efterkommande. Möller kallas vid denna tid kanslist, tituleras 1684-89 post(hus)sekreterare och var 1688 postinspektör i Uppland (Nils Forssell, Svenska postväsendets historia I, Sthlm 1936, s 127). Han erhöll fullmakt som postmästare i Stockholm 1706 10/1. Sysslan var inte inbringande. 1715 meddelas att Möller på grund av sin stora familj befann sig i utblottat tillstånd. Han hade haft 16 barn, av vilka 10, därav 8 oförsörjda, levde 1713. Postkamrern utanordnade 1716 åt Möller 450 dlr smt. Han motiverade det med, att han för Guds skull måst ha medlidande med Möller, ”ty sannerligen för Gud har han det han kan giva hustru och barn till mats, utan är eländigare än jag trott”.
Giftermål
Äktenskap ingicks 1683 15/11 i Jakob (efter lysning på landet) mellan ”Daniel von Möller på posthuset” och Jungfru Christina de la Vallée, dotter till den berömde riddarhusarkitekten och ämbetsborgmästaren i Stockholm Jean de la Vallée. Makarnas talrika barnaskara hade förgäves eftersökts i Storkyrkoförsamlingen (Nikolai), innan det gick upp för mig att nordvästra delen av Staden inom broarna, där posthuset var beläget, hörde till Riddarholmens församling. I dess födelseböcker återfinns de flesta av barnen, men 1698 har familjen flyttat till Jakobs församling, där födelseboken för tiden 1699-1708 tyvärr är förkommen. Yngsta dottern Beatas dop 1707 ägde ånyo rum på Riddarholmen. Modern levde länge som änka i urmakareåldermannen Herman Dreijers gård på Smedjegatan, kv S:t Per nr 27, i Jakobs församling (Dödlistor 1737-42 Norr, SSA), där hon dog 1740 22/10 (bou 1741/1: 681, SSA).
Alla barnen:
...
Beata, dp 1707 14/3 i Riddarholmens förs, d 1771 5/6 i Bunkeflo, (M) (jfr P Möller i Släkt och Hävd nr 3/1959, s 325). G 1:o 1730 3/9 i Jakob m regementspastorn, sedan kyrkoherden i Ystads S:t Petri och Bjäresjö Gabriel Lammerus, dp 1699 22/3 i Vallsjö sn, (F), d 1742 2/9 i Ystads S:t Petri. G 2:o 1748 22/7 i Kristianstad m kyrkoherden i Bunkeflo och Hyllie Samuel Gutman i hans 1:a gifte (g 2:o 1771 20/12 i Malmö S:t Petri m Maria Mandorff, * 1741 12/11 i Grönby, M, d 1778 2/5 i Snårestad, M), * 1710 10/7 i Karlskrona Tyska förs, d 1772 24/3 i Bunkeflo.
...
Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 4 1998.
.
31 Släkthistoriskt Forum.
32
Demografisk databas för södra Sverige, Födda i Välluvs församling
1755 - 1894
Datum Datum avser
1808-03-11 födelse
Barnet
Namn Kön
Anna Stina kvinna
Äktenskaplig börd Antal födda
inom äktenskapet
Dödfödd Paritet
Fadern Modern
Namn Namn
Simon Justus Landby Maria Christina Fries
Titel Titel
substitut
Ort Ort
Wälluf
Ålder/födelseår
35
Dopvittnen
Andreas Magnus Fries hustru Gunnela Jöns dotter i Wälluf bar Barnet, fadder Skomakare Gessellen Olof Landby i Södra Wram, Trägårdsmästaren Åke Landby i Kropp Johan Peter Landby i Bårslöf, och Bengt Thomasson i Wälluf, samt Jungfru Brita Christina Landby i Kropp, Anna Rigna Fries i Wälluf, och Pigan Juliana Catharina Pers dotter i Helsingborg
Övrigt
Föddes en fredag morgon kl. 4.
Källhänvisning
Arkiv Sid-/årsnummer
Välluvs kyrkoarkiv C:2 62 /
Förvarande institution Sida i Hfl
Landsarkivet i Lund
Läsproblem i förlaga Microfiche volym nr (ej obligatoriskt)
Nej
Källanmärkning
Volymen innehåller: Födda 1755 - 1827, Vigda 1755 - 1827, Döda 1755 - 1827
Registeranmärkning
Uppgifterna hämtade ur: Välluv C:2 1755-1827, Välluv C:4 1828-1861 samt Välluv C:5 1861-1894.
.
33
Demografisk databas för södra Sverige, Döda i Välluvs församling
1755 - 1894
Datum Datum avser
1815-03-02 död
Den avlidne
Namn Kön
Jöns Fries man
Titel Civilstånd
klåckare ej angivet
Ort Äktenskaplig börd
Wälluf ej angivet
Dödsorsak Ålder/födelsedatum (i förekommande fall)
ålderdomsbräcklighet År: 77 Månad: 2 Dag: 23
Födelsedatum:
Attest
Anförvant
Namn Ort
Titel Relation
Övrigt
och har varit klåckare vid Wällufs och Råus Församlingar 56 år och saknades af 2-ne Barn en Son och en dotter, och dotteren är nu gift med Simon J: Landby som blef klåckare 1809 den 20 December i Jöns Fries ställe.
Källhänvisning
Arkiv Sid-/årsnummer
Välluvs kyrkoarkiv C:2 165 /
Förvarande institution Sida i Hfl
Landsarkivet i Lund
Läsproblem i förlaga Microfiche volym nr (ej obligatoriskt)
Nej
Källanmärkning
Volymen innehåller: Födda 1755 - 1827, Vigda 1755 - 1827, Döda 1755 - 1827
Registeranmärkning
Uppgifterna hämtade ur: Välluv C:2 1755-1827, Välluv C:4 1828-1861 samt Välluv F:1 1861-1894.
.
34
Demografisk databas för södra Sverige, Vigda i Välluvs församling
1755 - 1894
Datum Datum avser
1805-06-24 vigsel
Ospecificerad ort
Wälluf
Brudgum Brud
Namn Namn
Simon Justus Landby Maria Christina Fries
Titel Titel
klockare, herr jungfru
Ort Ort
Ålder/födelseår Ålder/födelseår
Civilstånd Civilstånd
ej angivet ej angivet
Sida i husförhörslängden Sida i husförhörslängden
Övrigt
Klockaren Ähreborne och Wälacktadt Herr Simon Justus Landbÿ och bor nu i Wälluf
Källhänvisning
Arkiv Sid-/årsnummer
129 /
Förvarande institution
Läsproblem i förlaga Microfiche volym nr (ej obligatoriskt)
Nej
Källanmärkning
Registeranmärkning
Uppgifterna hämtade ur: Välluv C:2 1755-1827, Välluv C:4 1828-1861 samt Välluv E:1 1861-1894.
.
35 Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Se dotter SPL:s make JMP.
36 Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Se make JMP.
37
Demografisk databas för södra Sverige, Födda i Välluvs församling
1755 - 1894
Datum Datum avser
1810-02-12 födelse
Barnet
Namn Kön
Johannes man
Äktenskaplig börd Antal födda
inom äktenskapet
Dödfödd Paritet
Fadern Modern
Namn Namn
Simon Justus Landby Maria Christina Fries
Titel Titel
klåckare
Ort Ort
Wälluf
Ålder/födelseår
37
Dopvittnen
Präste Bonden Bengt Thomas hustru Signe Nils dotter i Wälluf bar Barnet. fadder Klåckaren Jöns Fries Andreas Magnus Fries och drängen Nils Pehrsson i Wälluf. samt hustrun Anna Regina Lundberg född Fries från Råus hustrun Hanna Troeds dotter i Wälluf och Pigan Botilla N: dotter ifrån Helsingborg
Övrigt
Föddes kl: 1/2 2 efter middagen
Källhänvisning
Arkiv Sid-/årsnummer
Välluvs kyrkoarkiv C:2 65 /
Förvarande institution Sida i Hfl
Landsarkivet i Lund
Läsproblem i förlaga Microfiche volym nr (ej obligatoriskt)
Nej
Källanmärkning
Volymen innehåller: Födda 1755 - 1827, Vigda 1755 - 1827, Döda 1755 - 1827
Registeranmärkning
Uppgifterna hämtade ur: Välluv C:2 1755-1827, Välluv C:4 1828-1861 samt Välluv C:5 1861-1894.
.
Hem | Innehållsförteckning | Efternamn | Namnlista
Hemsidan skapades 19 Sep 2011 med Legacy 7.5 från Millennia